Avgående SPSM-chefen: ”Olikheter är en tillgång”

Sjutton år som generaldirektör, först på specialskolemyndigheten och sedan 2008 på Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Myndigheten som arbetar för att barn och unga, oavsett funktionsförmåga, ska få förutsättningar att nå målen för sin utbildning har sedan starten letts av Greger Bååth. Men trots en relativ lång tid på generaldirektörsposten är han förmodligen inte den mest välbekanta profilen i Skolsverige. I alla fall har den myndighet han leder hamnat lite i skymundan bakom övriga skolmyndigheter.

– När vi tittar på hur väl kända vi är, så är vi det hos förvaltningschefer och skolledare, men kommer man ner till pedagogerna så är vi inte lika kända som Skolverket och Skolinspektionen – det är något vi brottas med.

Nu går Greger Bååth i pension. Före rollen som generaldirektör har han varit rektor på flera specialskolor, haft uppdrag som utredare och ”för väldigt länge sen” – det är hans egna ord – var han handikappsamordnare på länsskolenämnderna. Ett helt yrkesliv inom det som idag ligger inom SPSM:s område.

Om du får drömma lite, utifrån din långa erfarenhet, vad önskar du när det gäller skolans framtid?

– Att man inser att barn är olika och att man ser den mångfalden och olikheten som en tillgång och att det inte bara är något man säger utan att det faktiskt betyder något. Och att man förstår att de insatser som är så nödvändiga för att vissa elever ska nå sin fulla utveckling faktiskt gynnar alla elever. Om det förhållningsättet fick större genomslag, då tror jag att det skulle kunna få stort genomslag på kvaliteten på hela skolan, säger Greger Bååth utan att behöva fundera särskilt länge.

– Då skulle man som skolledare och pedagoger inte tycka att det var ett bekymmer när man får elever med funktionsnedsättning utan istället direkt tänka, vilken möjlighet vi fått att förbättra skolans generella kvalitet.

Vi kan se mer fokus från individ till lärmiljö

Vilka är de största förändringar vad gäller särskilt stöd under den här tiden?

– Det är alltid svårt att uttala sig om sådant men jag tycker ändå att man kan se en förskjutning från fokus på individen och individorienterade insatser till mer fokus på lärmiljöns betydelse. Alltså att man gått ifrån en syn där skolan är något bestående som eleven ska anpassa sig till, till att skolan ska vara en dynamisk miljö som passar elevens behov. Den resan tycker jag att man kan se under perioden även om vi har en bit kvar.

På frågan om det finns något som han är extra stolt över lyfter Greger Bååth det faktum att myndigheten lyckats synliggöra frågor om särskilt stöd och att efterfrågan på deras insatser ökar.

– Det är positivt, jag tror ju att den kunskapen och erfarenheten behövs i Skolsverige. Jag tycker att vi lyckats skapa en myndighet med bred och djup kunskap.

Finns det något du tycker att ni misslyckats med?

– Man vill ju helst inte prata om misslyckanden… men det finns säkert saker vi skulle kunna utveckla mer. Vi är ansvariga för specialskolorna och drabbas av lärarbristen som alla andra. Vi har väldigt svårt att rekrytera kunniga teckenspråkslärare och det är något vi måste jobba med. Jag tror också att vi skulle kunna bli bättre på tidigt stöd – det räcker inte med tidigt stöd, det ska vara rätt också.

Vem som nu ska ta över på generaldirektörsposten är inte klart. Men oavsett vem det blir finns det utmaningar kvar att lösa. Till exempel måste man bli än bättre på att identifiera vilket behov Skolsverige har av det stöd SPSM kan erbjuda, säger Greger Bååth.

– Så att vi blir än mer pricksäkra vad gäller att ge stöd till dem som behöver det bäst. Vi måste var så effektiva som möjligt när vi fördelar resurser.

En viktig uppgift för SPSM är att höja kunskapsnivån om elever med funktionshinder på alla skolans nivåer och att skapa bra förutsättningar för alla elever, oavsett vilken funktionsförmåga de har.

– Alla vill ju väl i skolan. Men man behöver ibland vissa kunskaper för att kunna jobba med lärmiljön på ett sådant sätt att det blir möjligt.

Hur får ni den kunskapen att sippra ner till varje klassrum?

–  Det är en väldigt bra fråga. Vi jobbar som sagt med att bli mer kända hos pedagogerna och hur vi kan påverka den vardagliga pedagogiska verksamheten.

Man pekar finger åt olika håll.

Han nämner verktyg som ”hitta läromedel” och ”tillgänglighetsverktyget” som ett sätt att bli mer relevanta för lärare.

–  Jag tror på den typen av enkla verktyg som gör att pedagoger lätt kan få stöd i sitt dagliga arbete. Det handlar om sådan man måste göra ändå och här får man verktyg som underlättar.

Vi avslutar där vi började, i drömmar om framtidens skola. Något mer?

–  Kanske att vi får lite mindre av det jag brukar kalla nån-annan-ismen. Det finns en tendens att det som ska göras kring de här elevgrupperna alltid förläggs till någon annan. Man pekar finger åt olika håll. Om fler istället gjorde det de kan utifrån sina förutsättningar och tog ansvar där de befinner sig – då skulle det stärka kvalitet och likvärdighet, det är jag helt säker på.