Hejlskov Elvén: Tre viktiga metoder lärare bör ha i verktygslådan

Under Bokmässan i Göteborg mötte Skolvärlden psykologen, föreläsaren och författaren Bo Hejlskov Elvén i intervjuserien ”På språng med…”. I webb-tv-avsnittet berättar han om den nylanserade boken ”Hantera, utvärdera och förändra: med lågaffektivt bemötande och tydliggörande pedagogik” som han har skrivit tillsammans med Anna Sjölund.

Boken bygger på idén om att använda sig av en verktygslåda med många bra verktyg i – men det gäller att ha rätt verktygslåda, menar Bo Hejlskov Elvén. 

– Det är jättedumt att ha en snickares verktygslåda om du ska undervisa i svenska, för då ska du ha en ”undervisar i svenska-verktygslåda”. Boken handlar om metoder för hantering, utvärdering och förändring. Det betyder att vi pratar om lågaffektivt bemötande, neuropsykologi och tydliggörande pedagogik – det är de tre stora fälten för de här tre metoderna. 

– När vi blandar ihop dessa blir det fel. Som till exempel när vi säger: ”han måste städa när han har stökat ner med möblerna, för då lär han sig”. Då håller vi på med förändringsmetoden precis när vi borde hantera. 

Ta oss igenom de här tre metoderna. Vad handlar den första om? 

– Den första handlar om när det händer någonting så måste vi kunna hantera det. Det kan handla om hur man gör när någon säger fula ord till mig? Hur gör jag när någon kastar runt möbler? Det jag sysslar med är hur vi gör i de situationerna. När backar vi? När behöver vi gå in och hur gör vi det? Även; hur förhåller jag mig till att jag inte blir en del av konflikten? Det är kanske den viktigaste delen. För i skolan, framför allt, är det viktigt att läraren inte blir en del av konflikten. Det är vanligt att två barn bråkar, läraren går in, och då börjar båda barnen bråka med läraren i stället – det blir inte så bra, säger han och tillägger: 

– Då handlar det om att behålla lugnet, vara klar i huvudet, och vi måste framför allt glömma moraliserandet, det borde ni fanken låta bli med. Så behåll lugnet och använd inte en metod som boostar. Inte säga ”se på mig när vi pratar”, inte dominera, och inte ta tag i onödan, och så vidare.  

Det som riskerar att hända om man gör enligt de nämnda exemplen är att konflikten i stället lätt kan eskalera, menar Bo Hejlskov Elvén.

– Varje gång en konflikt eskalerar, och du blir en del av den, då har du trampat utanför den professionella rollen och blivit en privatperson på jobbet. Det blir inte bra, för du kan inte efteråt bedöma situationen heller för du var också i den. 

I skolan är det väldigt viktigt att läraren inte blir en del av konflikten.

– Så därför gäller det att du kan stanna kvar och tänka till och vara cool i situationen. Sedan är det rent tekniskt jättedumt att hamna i konflikt med en elev som du senare ska undervisa. Då kommer inte undervisningen att vara lika effektiv, säger han.

Vad är de vanligaste misstagen lärare gör när det handlar om lågaffektivt bemötande? 

– När man väl kan detta med lågaffektivt bemötande eller har läst sig till det, då är det vanligaste misstaget nog att man tänker: ”nu är jag lågaffektiv – nu gör jag ingenting”. Då har man för det första inte riktigt förstått det lågaffektiva. Man har inte riktigt heller kanske förstått de två nästa verktygslådorna. Det är i nästa steg man ska utvärdera och förändra. 

– För ibland är det faktiskt bättre att göra ingenting än att göra något. Men det ska inte vara så att det händer varje gång, att vi varje gång gör ”ingenting”. Så det är mycket möjligt att det är bra att backa i situationen, men det ska inte hända igen. Då måste vi i stället sätta oss ner och ta reda på varför det hände, i vilka situationer det hände, hur ofta det händer? Med vem händer det? I vilka kombinationer händer det? Vad gör jag när det händer? Och vad får det för konsekvenser? Det är hela utvärderingslådan. 

Därefter går Bo Hejlskov Elvén in på förändringsdelen i verktygslådan och hur man kan förändra så att situationen inte ska uppstå igen. Här påpekar han att det finns flera fack i varje verktygslåda – precis som i den fysiska motsvarigheten. 

– I ett av facken har du kanske skruvmejslar och i ett annat har du andra saker, i alla fall om du har ordning och reda. Så är det även i den här verktygslådan. Då har vi ett verktygsfält, eller ett fack, som heter stöd. Det handlar om huruvida den fysiska miljön är bra. Har vi en bra ljudvolym i klassrummen? Arbetar vi på ett tydliggörande sätt så att eleven vet vad som ska hända, när det ska hända, och med vem den ska göra det med? Alla de här sakerna som skapar en förutsägbarhet för barnet är grunderna i stödmetoden, säger han och fortsätter: 

– Sedan har vi andra metoder, som bland annat träning. Det är också en metod som ligger i ett annat fack, men i samma verktygslåda. För det är klart att vi också ska träna vissa saker, men det är dumt om vi bara tränar eller om vi bara stödjer. Du har verktygen till olika saker. Vi har också verktygsfack som heter behandling, för de som BUP behöver ta hand om. Men det är fortfarande bara ett av verktygen. Det blir ett problem om man säger ”jag ska inte stödja för att han ska behandlas”. Vi ska stödja, träna och behandla. 

Hur stor nytta kommer lärare att ha av din bok, tror du? 

– Om du inte har barn som du har problem att handskas med – då har du ingen nytta av boken över huvud taget. Men jag har inte träffat någon som lyckas med allting. Men när vi har de här eleverna där man säger ”här har jag lite svårt att veta hur jag ska göra” och ”här behöver jag kunna någonting extra” – då tror jag man har ganska stor nytta av boken. Men det kräver att man köper den här modellen med att hantera, utvärdera, och förändra. 

Bo Hejlskov Elvén menar att personal som jobbar inom skolan har en tendens att inte följa de här kvalitetssäkra systemen i arbetet med människor – medan det är väletablerat i många andra branscher.

– Att hantera, utvärdera, och förändra – det är så man gör i sjukvården eller i fabriken när något går sönder. Det är inte så att man tar reda på vem som gjorde fel, utan man tar reda på varför det blev fel och hur det var möjligt, för att se till så att det inte händer igen. Vi försöker implementera samma modell i det pedagogiska arbetet. Köper man det tänket har man stor nytta av boken – för då får vi ordning och reda i verktygen. Köper man det inte det tänket utan tycker att det är barnens ansvar att uppföra sig – då får man inte ut någonting av den här boken. Men då får man fortsätta ha svårt med jobbet.