Därför riskerar undervisningen att ske på olika villkor

Solfagraskolan i Huddinge, söder om Stockholm. Musikklassrummet. Klockan är strax efter 8 på morgonen men ingen av de 13 sexorna ger några tecken på att vilja slappa lite så här sista dagen före sportlovet. Framför gruppen står musikläraren Agneta Höglund och ger instruktioner samtidigt som hon visar på gitarren hur fingrarna ska pressas mot strängarna. 

– Halsarna mot fönstret, påminner hon. 

– Titta på handen, lyft långfingret, vilket ackord blir det då? Bra! Och så andra handen, kommer ni ihåg? Ner, ner, upp, upp, ner, upp. Ska jag skriva upp det på tavlan, frågar hon innan hon vänder sig om och gör just det.

Snart strömmar ”Cause you’re amazing, just the way you are” ur högtalaren och eleverna får fullt upp med att få fingrarna att lyda när de ska byta mellan de fyra ackorden. 

I dag leder vitt skilda utbildningar i musik fram till samma undervisningsbehörighet i legitimationen. 

För att ta två exempel: 

 En ämneslärare med inriktning gymnasiet och musik som huvudämne blir behörig att undervisa även i årskurs 1–6 och sätta betyg i årskurs 6. Den läraren har läst minst 120 hp musik och genomgått antagningsprov för att belägga gedigna förkunskaper. 

 Men också de som läser till grundlärare i fritidshem, inriktning musik, blir behöriga att undervisa i musik på låg- och mellanstadiet och sätta betyg i sexan. Skillnaden är att dessa lärare läser 30 hp musik och utbildningen saknar krav på förkunskaper. 

Risken är att elever på vissa skolor får en betydligt mer begränsad kunskap.

Ordföranden i Musiklärarnas riksförening, Kristina Stenborg, är kritisk. 

– Man verkar inte riktigt förstå att musikämnet kräver ett gediget kunnande – det är ett brett ämne där både teori och praktik ingår, och det räcker inte att kunna spela lite gitarr och kunna sjunga, säger hon. 

Dagens kunskapskrav i musik är många och digra, säger hon. Och då krävs det ett brett kunnande i ämnet.

– Jag vill påstå att det är omöjligt att hinna få det i en kurs på 30 poäng. Risken är att elever på vissa skolor får en betydligt mer begränsad kunskap jämfört med de elever som har en lärare som läst minst 120 hp musik. Dessutom har man inget antagningsprov på grundlärarprogrammet så i sämsta fall har den blivande läraren bara läst musikämnet upp till åk 9, eftersom estetisk verksamhet på gymnasiet togs bort i Gy 11.

Det är också skillnad mot att läsa 30 hp i svenska eller samhällskunskap menar hon, då dessa ämnen är betydligt mer omfattande och läses både på högstadiet och gymnasiet. 

– Studenterna har haft mycket mer undervisning i dessa ämnen när de själva gick i skolan. Det är en sak som skiljer sig från musik, säger Kristina Stenborg. 

Agneta Höglund på Solfagraskolan, som är inne på sitt tjugonde år som musiklärare, säger att det fortfarande är ”världens bästa jobb,”, givet att man får rätt förutsättningar. Men hon känner igen den problematik som Kristina Stenborg beskriver. I botten har Agneta Höglund en 4–9-utbildning vilket innebär att hon läst 120 hp musik och gjorde ett omfattande antagningsprov för att komma in på utbildningen. Och även hon är tveksam till om en termins studier verkligen räcker. 

– Jag skulle inte vilja göra detta med mindre än vad jag har med mig, jag tycker nog att jag har nytta av det mesta jag har läst. Jag känner mig enormt trygg i att spela instrument, det är en förlängning av mig själv och inget jag måste tänka på. Och det tar många, många år att komma dit, det är därför jag tycker att det är logiskt att man har antagningsprov. 

Problemet är att det i dag blir slumpmässigt.

”Jag är verkligen imponerad”, blir hennes omdöme till eleverna när de spelat igenom låten och kan ställa tillbaka gitarrerna i skåpen.

Några elever muttrar över ömmande fingertoppar medan en av killarna längst bak utbrister: ”Jag fick verkligen feeling”, halvt för sig självt. 

Men halva lektionen återstår och nu är det dags för piano. Agneta Höglund instruerar, påminner om finger-sättningen när det är dags att öva vid var sitt elpiano med lurarna på – allt för att spara lite på musiklärarens utsatta öron. 

– Traditionellt har det alltid varit antagningsprov och många poäng och jag har nog tänkt att det är det som behövs. Men så kom legitimationsreformen och då var det många grundskollärare som fick behörighet i musik trots att de läst så lite som 7,5 hp. Samtidigt ställer Lgr 11 otroligt mycket högre krav än tidigare läroplaner. Det rimmar lite illa, säger hon.

Agneta Höglund är mycket noga med att betona att det självklart finns ”superkompententa” musiklärare även bland dem som läst enbart en termins musik. 

– Men då har de med sig många års erfarenhet av eget musicerande. Problemet är att det i dag blir slumpmässigt eftersom det inte finns några formella krav på förkunskaper. Lärarutbildningen måste garantera att de som läst den har med sig det som krävs för att kunna undervisa. Jag vet att det finns lärosäten i dag som är extremt seriösa och ambitiösa, där den som håller i det vet vad det innebär att vara musiklärare och knör in så mycket man bara hinner, men ändå, det är bara 30 hp. 

Men att det ingår en termins praktiskestetiskt ämne på fritidshemsutbildningen tycker Agneta Höglund är fantastiskt. 

– Det behövs verkligen. Problemet är att man också får behörighet att undervisa upp till sexan och sätta betyg. Jag tänker att någon slags miniminivå måste vara att läraren kan ämnet motsvarande A-nivå i årskurs 9 om man ska sätta betyg i sexan. Och det är svårt att hinna med på en termins högskolestudier eftersom det inte är några krav på förkunskaper. Men som sagt, självklart finns det de som fixar att undervisa galant. 

Hon ser ytterligare två utmaningar. Ett problem är att studenterna på fritidshemsinriktningen måste välja bild, musik eller idrott. Kanske har man inte alls tänkt sig undervisning. Och så väljer man det alternativ som känns minst dåligt. 

Och när man väl har sin legitimation kan det vara svårt att säga nej till den rektor vill att man ska ta hand om musikundervisningen.

– Det kan nog vara rätt tufft för många utbildade fritidshemslärare som plötsligt ska ta undervisning. Och svårt att säga nej, om man inte vill och man känner att man inte har på fötterna, när man har behörigheten på papper. 

Det är någon slags kvalitetssäkring jag vill åt.

Musiklärarnas Riksförbunds Kristina Stenborg tror att skälen till att man ger behörighet redan efter 30 hp, är bristen på behöriga lärare.  

– Det förbättrar statistiken. Så man får fler som undervisar men som tyvärr inte har det kunnande som jag menar att man behöver för att behålla en hög status på ämnet och ett högt kunnande i skolan, säger Kristina Stenborg. 

– Jag är rädd att vi utarmar ämnet. 

Hur skulle du vilja att det såg ut? 

– De som styr och bestämmer måste erkänna musik-ämnet som ett brett kunskapsämne och inget som man lär sig under en termin. Det fodras mycket mer gedigen kunskap än att kunna några ackord och kunna sjunga lite och vara lite allmänt musikintresserad.

Minst 90 hp musik borde alla blivande musiklärare läsa, säger hon. 

– Och alla musiklärarutbildningar borde föregås av antagningsprov så man säkerställer att musiklärarstuderande har de förkunskaper som krävs. Några blivande fritidspedagoger har kanske det redan i dag, men det vet vi inte eftersom de inte gör något antagningsprov. 

Även Agneta Höglund tycker att det vore en bra idé med antagningsprov på samtliga musiklärarutbildningar. 

– Det är någon slags kvalitetssäkring jag vill åt. Eller så läser man 30 hp men då ska det kanske inte ge behörighet att sätta betyg. Jag tror att problemet är att på en termin hinner du omöjligen spela ett instrument så bra som krävs om du inte har några förkunskaper. Och dessutom ska du kunna leda och lära andra. 

Lektionen närmar sig sitt slut men än finns tid för både sång och rytmik, där eleverna klappar i takt i en komplicerad ramsa. Det har varit högt tempo lektionen igenom, från åskådarplats är det svårt att avgöra om eleverna blivit trötta eller snarare påfyllda med energi.

Vad är höjdpunkten som musiklärare? 

– Det är när det blir musik. Som nu när vi bara satt och klappade och alla gör samma sak, samtidigt. Jag tror att ungarna gillar det också. När vi spelar tillsammans eller bara att vi klappar ihop, det skapar harmoni!