elisabeth_wallenius_ensam_flicka
Foto: Shutterstock/Linnea Bengtsson
Inkludering

Efter debatten: ”Alla elever ska vara inkluderade”

Idén om inkludering i skolan ifrågasätts från flera håll.
Men är det så komplicerat att ge alla elever en sådan möjlighet? 
– Alla elever ska vara inkluderade och skolan ska kunna lösa det, säger Elisabeth Wallenius, ordförande för Funktionsrätt Sverige. 

Inkludering i skolan har debatterats flitigt under våren. Bland annat har Liberalernas partiledare, före detta utbildningsministern Jan Björklund, gjort uttalanden om att inkluderingen i skolan har gått för långt. Som alternativ föreslår Jan Björklund fler särskiljande lösningar, som små undervisningsgrupper för elever med inlärningssvårigheter eller som är utåtagerande.

Men nu kommer reaktioner på de politiska utspelen. Elisabeth Wallenius är ordförande för Funktionsrätt Sverige, en organisation som arbetar för allas lika rättigheter, oavsett funktionsförmåga.

– Vår utgångspunkt är att alla elever ska vara inkluderade och att skolan ska kunna lösa det, säger hon.

Elisabeth Wallenius menar att det inte är inkluderingsidén som är problemet. Problemet är snarare hur inkluderingen tar sig uttryck i praktiken, där exempelvis bristande resurser gör att läraren och skolan inte hittar fungerande lösningar.

– Inkludering handlar om att utgå från alla elevers möjligheter och förmågor. Då måste man se till att skolan har den personal som det kräver och det är väl där det fallerar många gånger, säger hon.

– Inkludering betyder inte att man ska sitta i samma klassrum. Jag tror att det finns en missuppfattning om att eleven ska vara i klassrummet hela tiden, vare sig den orkar eller kan. Om eleven inte klarar ut det, då blir eleven den där jobbiga personen som alla tycker illa om. Och det finns risk för mobbning och segregering. 

Vad måste till för att inkluderingen ska fungera?

– Det behövs kunskap om elevernas behov och om hur olika funktionsnedsättningar påverkar. Det är alldeles för låg kompentens när det gäller kunskap om olika funktionsnedsättningar inom skolan, lärarutbildningen innehåller väldigt lite om detta, till exempel.

Men det handlar också om brist på resurser.

– Alla drar åt svångremmen och man får inte de resurser man behöver som lärare, vare sig kunskapskapsmässigt eller när det kommer till personella resurser. Och det är inte ovanligt att man sätter in assistenter som inte har någon utbildning alls på området.

Lärarna får inte tillräckligt med stöd, säger hon.

– Jag tror inte heller att de får förståelse och respekt för de svårigheter de har i klassrumssituationen.

Elisabeth Wallenius betonar att inkludering inte handlar om att eleven med funktionsnedsättning ska tvingas in i en förutbestämd mall. Det är precis då det inte fungerar.

– Inkludering är att man får finnas utifrån sina förutsättningar och behov. Och att det skapas möjligheter för dem runt om kring att förstå och respektera just mig.

Och för vissa elever kan mindre undervisningsgrupper absolut vara det bästa sammanhanget. I alla fall till viss del.

– Det är viktigt att inte alltid behöva vara den udda fågeln. Det är bra att få spegla sig i andra som är ungefär som mig själv. Men det betyder inte att eleven alltid måste vara där. En mindre grupp kan finnas som en trygghet och som en naturlig del i den skola eleven finns.

Mycket av det som måste till för fungerande inkludering ligger inte heller på lärarnivå utan handlar om hur man organiserar skolan – storleken på klassrummen, ljudnivå i klassrum, att helt enkelt hitta anpassningar på alla plan så att det fungerar.

Och så drar Elisabeth Wallenius en parallell till en familj som får ett syskon med en funktionsnedsättning.

– Vi kan ju inte säga att ”det barnet vill vi inte ha” eller lämna det till en annan familj som specialiserat sig på funktionsnedsatt barn. Självklart inkluderar vi barnet i vår egen familj. I varje kommun och område finns det barn med funktionsnedsättningar. Då tycker jag att man måste tänka: ”nu har vi de här eleverna och de ska gå i vår skola. Vi har ju de elever vi har”.

Det som ofta kommer upp i debatten är exempel på elever som är utåtagerande och våldsamma och påverkar resten av klassen negativt. Vad kan skolan göra i sådana fall?

– Jag tror faktiskt att det ofta finna möjligheter att lösa det. Men man gör det inte av olika anledningar. Man sätter kanske in en extra pedagog eller assistent som faktiskt inte förstår barnet. Man måste  alltid ta reda på vad som behövs för att hjälpa just den här eleven.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm