Fler med NPF sitter hemma: ”Skolan bryter mot lagen”

Autism- och Aspergerförbundet har genomfört en enkät bland sina medlemmar, som svarat på frågor om hur skolan fungerar. Resultaten visar bland annat att 52 procent av de svarande stannat hemma från skolan någon period, en ökning från 46 procent i förbundets skolenkät 2016. Högst frånvaro har flickor på högstadiet, där 78 procent svarar att de stannat hemma. Det är också den grupp där flest är borta under längre tid. Skolfrånvaron har även krupit ner i åldrarna sedan 2016.

Skolvärlden har tidigare talat med läraren Kenth Hedevåg, som har jobbat med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) sedan 80-talet, både som lärare och inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Han föreläser i ämnet för skolpersonal i hela Sverige, och tycker att den ökande frånvaron bland yngre elever är en allvarlig signal.

– Att frånvaron går ner i åldrarna är otroligt allvarligt. Det är också en bekräftelse på de iakttagelser jag gör på mitt jobb. Skolan ställer högre krav idag, så enkelt är det. Sen kan man diskutera hur mycket högre, men att det är högre kan knappast någon ifrågasätta. De här resultaten är en varningsklocka – igen, säger han.

De högre kraven leder till förhöjd stress, vilket är något som han menar påverkar barn med autism särskilt hårt.

– Vi lever med stress lägre ner i åldrarna, och många med autism lever redan med hög stress precis hela tiden. Det kommer alltid en reaktion till slut. Stress och höga krav har sitt pris, en del klarar inte av det, säger Kenth Hedevåg.

Rapporten visar även att måluppfyllnaden för ämnena svenska, engelska och matematik är låg hos de svarande. Endast 44 procent av dem uppnår det lägsta godkända betyget E i grundskolan. I grundsärskolan är motsvarande siffra 32 procent.

– Man kan alltså säga att fler än varannan av de här eleverna inte kan söka till gymnasiet. Det är ett systemfel. Man pratar om att lärarna ska ha mer av det här i sina utbildningar, och SPSM gör stora satsningar, men det verkar inte gå åt rätt håll. Det är allvarligt.

Kenth Hedevåg menar att ett grundläggande problem ryms i skolans styrdokuent.

– Betygskriterinerna behöver skivas om. Läroplanen är bra på många sätt, men den har precis de krav som de här eleverna har svårt med genom sin diagnos. Om man tittar på ”the big five”: analysförmåga, kommunikativ förmåga, begreppsförmåga, procedurförmåga och metakognitiv förmåga – det är i princip diagnoskriterierna för autism. Så man sätter hinder i vägen för de här eleverna redan från början, det är diskriminering. När vi sen vet genom forskning att hur väl du lyckas i skolan hänger tätt ihop med hur du lyckas i övriga livet blir det än mer problematiskt, säger han.

Rapporten visar också att ungefär hälften av de svarande inte har genomgått en pedagogisk utredning som grund för vilken sorts särskilt stöd de behöver, trots att skollagen kräver det.

– Att runt 50 procent av ärendena inte har stöd av en pedagogisk kartläggning är ett jätteproblem. Skollagen är otroligt tydlig med att rektor skyndsamt ska se till att en sådan görs, säger Kenth Hedevåg, och fortsätter:

– Hur ska man kunna göra en autismanpassning när man inte ens gör en utredning? Men vissa skolor har ju inte specialpedagoger. Vem ska då göra den pedagogiska kartläggningen? Man bryter mot lagen genom att inte genomföra den.

Undersökningen är genomförd av Demoskop på uppdrag av Autism- och Aspergerförbundet. De svarande är medlemmar i Autism- och Aspergerförbundet med barn i åldern 2 – 21 år med någon autismdiagnos och som går i förskola, förskoleklass, grundskola eller gymnasieskola. Sammantaget genomfördes 1 921 intervjuer.