Forskaren: Social bakgrund avgör undervisningens kvalitet

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson inledde det nya året med att i en debattartikel slå fast tre ödesfrågor för skolan. En av dem var skolsegregationen. 

Han konstaterar att skolsegregationen ökat och att den leder till att vissa skolor har mycket svåra förutsättningar att klara sitt uppdrag.  

Skolsverige har haft flera anledningar att fira på senare tid. Det senaste styrkebeskedet kom i december med Pirls, som mäter fjärdeklassares läsförmåga och attityder till läsning, och där de svenska eleverna lyckades bra. Även den senaste Pisa-mätningen väckte hopp, den nedåtgående trenden tycktes vara bruten. 

Men. Ständigt samma smolk i glädjebägaren. Det går inte lika bra för alla elevgrupper. 

Framförallt slår elevernas sociala bakgrund igenom. Så var fallet i Pirls där ”elever med högre grad av hemresurser” presterade betydligt bättre än ”elever med lägre grad av hemresurser”.  Och i Pisa, där likvärdigheten i ett lands skolsystem mäts utifrån inte mindre än sju olika likvärdighetsindikatorer, hade Sverige för-sämrats i fem av dessa jämfört med mätningen tre år tidigare.  

Jan-Eric Gustafsson, senior professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, konstaterar att likvärdighetsbegreppet är ganska svårfångat och att man använder en lång rad olika indikatorer, både för att jämföra länder och hur det ändrar sig över tid.

– En av de mest använda och mest uppskattade parametrarna för att fånga likvärdigheten är hur mycket elevernas sociala bakgrund – föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomi och yrkesstatus – slår igenom. Det är en av de viktigaste indikatorerna på ett utbildningssystems grad av likvärdighet, säger han. 

Den sociala bakgrunden har fått större betydelse här.

Internationellt finns det väldigt stora skillnader mellan hur mycket elevernas hemförhållanden påverkar deras resultat men de nordiska länderna ligger ganska bra till. 

– Det som är mindre bra är att Sverige är ett av få länder som har en negativ utveckling. Den sociala bakgrunden har fått större betydelse här. 

Jan-Eric Gustafssons egen forskning visar på det. Han har använt data från avgångselever i grundskolan för att undersöka perioden 1988 till 2014 och resultatet visar att föräldrarnas utbildningsnivå har fått ökad betydelse för elevernas resultat. 

Den svåra frågan, säger Jan-Eric Gustafsson, är att sen ta reda på varför det blivit så. Han förklarar att den stora förändringen sker på skolnivå. Tittar man däremot inom skolan, på elevnivå, så händer egentligen ingenting. 

– Då ligger det nära tillhands att misstänka att det handlar om skolsegregationen som vi vet ökat. Det är för övrigt den andra stora indikatorn på likvärdighet – hur stora skolskillnader man har vad gäller elevsammansättning utifrån föräldrarnas utbildningsnivå, migrationsbakgrund och utbildningsresultat – och där har vi haft påtagliga ökningar i Sverige. Det är rimligt att tro att det är de förändringarna som ligger bakom att familjebakgrunden slår igenom mer.

Man undrar förstås varför det blir så här.

En aspekt av skolsegregationen, och som spär på den ytterligare, är den pedagogiska segregation som Åse Hansson påvisat i sin forskning. Även hon är verksam vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.  

Det som varit i fokus i hennes forskning är undervisning och lärarkompetens, alltså själva förutsättningarna för det pedagogiska arbetet i klassrummet. Det som väckte Åse Hanssons intresse var att hon såg att skolors matematikundervisning såg olika ut beroende på elevsammansättningen. 

– Om vi talar i grova termer så var mindre framgångsrik matematikundervisning – få genomgångar, lite samtal kring uppgifter, få lärarledda lektioner och mycket eget arbete i egen takt – vanligare på skolor med en hög andel elever med utländsk härkomst och där föräldrarna hade låg utbildningsnivå, säger Åse Hansson.

Och vice versa. Den mer framgångsrika undervisningen såg hon i klasser med resursstarka föräldrar. 

– Det är en form av pedagogisk segregation. Och man undrar förstås varför det blir så här. Det finns flera orsaker och beror inte bara på lärarkompetens, men eftersom vi vet att den är så oerhört viktig, så blir det en hypotes: Kan det vara så att lärarkompetensen är lägre där eleverna har sämre förutsättningar? Vi gjorde studier på det, i samtliga ämnen, och fann att jo, så var det ju. 

Den pedagogiska segregationen avseende lärarkompetens har ökat.

Lärarkompetens mättes både i form av behörighet, det vill säga pedagogisk högskoleutbildning, och om den undervisande läraren hade relevant ämneskompetens och hur den utnyttjades av rektor vid befattningstillsättningar. 

– Både den formella behörigheten och hur väl man utnyttjar kompetensen är sämre på skolor med mer utmanande elevsammansättning och gapet mellan olika skolor har ökat, så, ja likvärdigheten har minskat, det ser vi. Det har blivit större och större skillnader i försörjning av god lärarkompetens. Den pedagogiska segregationen avseende lärarkompetens har ökat, säger Åse Hansson.

Varför blir det så här? 

– Det är inget vi har studerat men andra har försökt utröna det. Vad man är överens om är att den nya lönesättningen bidragit till att lärare byter skola och, nu spekulerar jag, byter man arbetsplats så är det väl troligt att man byter till ett mer stabilt område och inte bara tittar på lön. Så min gissning är att det skett en förflyttning av mer meriterade lärare över till lugnare arbetsmiljöer. Sen påverkar det också att vi har en låg försörjning överhuvudtaget av behöriga lärare, säger Åse Hansson.

Jan-Eric Gustafsson satt som ordförande i Skolkommissionen som för snart ett år sedan presenterade sitt slutbetänkande och som innehöll förslag både för att stärka likvärdigheten och mer specifikt minska skolsegregationen.

– Åse Hanssons resultat är en indikation på att vi har en ”antikompensatorisk fördelning av lärarkompens”, säger han.

Det kräver långsiktighet.

Ett av förslagen handlade om en mer likvärdig nationell finansiering av skolan i form av ett socioekonomiskt bidrag till kommuner med stora utmaningar. 

– Vi vet att resurser har mer gynnsamma effekter för de elever som har sämst hemförutsättningar, under förutsättning att man använder pengarna på rätt sätt, exempelvis genom att förbättra kvaliteten på undervisningen genom fortbildning eller rekrytering av mer erfarna lärare, säger Jan-Eric Gustafsson.  

Skolsegregationen var något ledamöterna brottades mycket med. Boendesegregationen och närhetsprincipen var två stötestenar. 

 – Något som av naturliga skäl är svårt att göra något åt, framför allt när barnen är små. Det vi föreslår för att minska skolsegregationen är ett tydligare ansvar för huvudmännen att planera sin skolverksamhet så att man i görligaste mån får en blandad social sammansättning. Men det kräver långsiktighet. 

Skolkommissionen föreslog också obligatoriskt/aktivt skolval. 

– Förslag som handlar om kvotering av elever låter sig däremot inte göras i Sverige eftersom vår diskrimineringslagstiftning förhindrar det.

Personligen tror jag inte det räcker att locka med högre lön. 

Åse Hansson säger att den viktigaste åtgärden för politikerna för att komma tillrätta med skolsegregationen är att bygga ett samhälle utan den bostadssegregation vi har i dag. Selektionen av barn har också ökat med det fria skolvalet och fristående skolor, säger hon. Det är nästa utmaning att lösa. 

– Om jag var politiker skulle jag försöka hejda selektionen av barn så att vi fick skolor som var mer heterogena. Det tycker jag är prio ett. 

– Men om vi inte lyckas med det, om vi av någon anledning accepterar att så här ser det ut, då måste vi börja styra om lärarkrafterna och hitta mekanismer så att vi får riktigt kompetenta lärare som bedriver god undervisning, oavsett vilken klass det handlar om. Sen vad det är som stimulerar detta, det är väl snarast en fråga för lärarfacken. Personligen tror jag inte det räcker att locka med högre lön. 

Det fria skolvalet är ytterligare en faktor som enligt Skolverket, till viss del, kan förklara den ökande skolsegregationen. Nyligen skrev en grupp forskare från flera skolnära discipliner en debattartikel i Svenska Dagbladet där man riktar kritik mot just det fria valet som man menar bidragit till en ökad segregation av elever.

Ett problem är att valet aldrig är fritt i praktiken.

Resursstarka elever söker sig till skolor med andra resursstarka elever och konsekvensen blir en segregerad skola. Förlorarna är bland annat elever i stigmatiserade bostadsområden och elever i glesbygd.

– Ett problem är att valet aldrig är fritt i praktiken. Du väljer alltid utifrån din egen horisont och de möjligheter du själv ser framför dig, säger Marianne Dovemark. professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och en av dem som undertecknat artikeln. 

Och skolorna själva bidrar till uppdelningen av elever. 

– Jag har bland annat studerat skolornas marknads-föringsmaterial och det är väldigt tydligt hur skolor ”ropar an” olika grupper av elever. För att gå på den här skolan så ska du tänka att du ska vidare till högre utbildning, för att gå på en annan ska du vara praktiskt lagd. Man segregerar tydligt i sitt sätt att ta sig an sin uppgift. 

Det handlar inte bara om friskolor utan segregationen slår lika hårt inom kommunala skolor. 

– Vi ser i våra studier tydliga hög- och lågstatusskolor inom både den kommunala och den fristående sektorn , säger Marianne Dovemark. 

I debattartikeln riktar forskargruppen också kritik mot Skolkommissionens lösningar på skolsegregationen, lösningar som de menar är otillräckliga och symtomatiska för en samtid präglad av tro på valfrihet och marknadslösningar. 

Utgångspunkten för det fria skolvalet är tron på marknadens krafter.

Framförallt vänder de sig emot idén om ett obligatoriskt skolval eftersom man, skriver de, genom att göra skolvalet obligatoriskt, befäster den princip som medverkat till att skapa segregation mellan olika kategorier av elever.

Vad vill du se i stället för ett fritt skolval? 

– Jag har inget givet svar på det. Vi vill framför allt problematisera valfriheten som blivit så självklart att tar det för givet. Utgångspunkten för det fria skolvalet är tron på marknadens krafter, att tävlan och konkurrens skulle skapa en marknad med en mångfald av ”bra” skolor, men vi ser i praktiken att det blivit något annat. En ökad segregering och en tydlig monopolisering inom friskolebranschen.

– En god utbildning måste vara något alla har rätt till i ett samhälle som säger sig vara demokratiskt. Målet måste vara att alla skolor kan bedriva undervisning där barn och unga lär sig, trivs och mår bra.