tankesmedjan_balans_arbetsmiljo

Åsa Plesner och Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans.

Avtalsförhandlingen 

Läraravtalet: ”Därför kommer inte arbetsmiljön förbättras”

Arbetsmiljöfrågan är i fokus i avtalsförhandlingen och lärarfacken hoppas på att parterna ska nå en uppgörelse som innebär en vändpunkt. 
Marcus Larsson och Åsa Plesner på Tankesmedjan Balans tror chansen är minimal att man når ett bra avtal för lärarna.  
– Jag är jättedyster när det kommer till den här avtalsrörelsen, säger Åsa Plesner.

Tankesmedjan Balans

Tankesmedjan Balans vill synliggöra hur den politiska styrningen av välfärden skapar psykisk ohälsa hos de som jobbar i vård, skola och omsorg. 

Marcus Larsson arbetar som lärare med fackliga uppdrag inom arbetsmiljöfrågor och har en bakgrund som kommunpolitiker. 
Åsa Plesner har tidigare arbetat bland annat som kvalitetschef, utbildningsledare och administrativ chef inom skolan. Båda två är grundare av Tankesmedjan Balans.

Under våren har lärarfacken och Sveriges kommuner och landsting (SKL) suttit vid förhandlingsbordet för att komma överens om nytt avtal. Under måndagen stod det klart att parterna inte kommer längre i förhandlingarna på egen hand, utan tar nu hjälp av medlare.

Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet vill ha ett avtal som framförallt fokuserar på att ge lärarna en handlingsplan för bättre arbetsmiljö.

Marcus Larsson och Åsa Plesner driver Tankesmedjan Balans och har länge belyst arbetsmiljöfrågan för landets lärare och andra yrkesgrupper inom välfärden. De poängterar ofta att det är viktigt att fokus flyttas från individen och lön till kollektivet och arbetsmiljö när parterna ska komma överens om det nya läraravtalet.
 
Vad är det som krävs för att vi ska åstadkomma en rimligare arbetsmiljö för lärare?
 
– Om kraven överstiger resurserna så kan man antingen öka resurserna eller sänka kraven, eller både och. För att arbetsmiljön ska bli vettig och läraryrket ska bli ett friskyrke igen så behöver båda delarna hända. Hur det ska gå till, det finns det inte någon seriös politik kring, så där vill vi driva fram en debatt så att frågan så småningom kan lösas, säger Åsa Plesner. 
 
– Facken har nu länge sagt att huvudmännen måste satsa på både arbetsmiljö och lön. Det går inte samtidigt som kommunerna måste spara, utan man tvingas välja ett och då har man valt lön. För det är lättare att locka med lön när man vill få lärare att välja nytt jobb, säger Marcus Larsson.

Sverige har en allmän tidsanda av individualisering, konkurrens och att det är de briljanta som ska uppmärksammas och avlönas, menar Åsa Plesner.

– När vi sätter lön med de mekanismerna för individen, då ökar också det totala löneutrymmet för alla. Men läraryrket är ett av Sveriges största yrken med enorma mängder människor och rent krasst kan det inte bara jobba stjärnor inom gruppen. Förstelärarbegreppet och att man ska odla sitt varumärke leder till mekanismer som inte hänger ihop med en hållbar lärarprofession. För vi har inte råd att betala 50 000 kronor i lön till alla, och vi har inte råd att förlora alla dem som inte orkar med det racet, säger hon.
 
– Det är en samhällsutveckling som jag inte vill klandra facken för att de följde med i till en början, men vi behöver ett omtag nu och en omprövning.
 
Hur ser ni på läget med avtalsrörelsen som man befinner sig i?
 
– Det är svårt att dra slutsatser om vad det är man egentligen inte kommer överens om baserat på parternas utspel i media, för jag tror inte på de rapporter som kommer ut till allmänheten. Jag hoppas verkligen inte att SKL på allvar menar att det är turordningsreglerna som är den brinnande frågan. Går man ut med budskap inför en medling så har man så klart tänk igenom vad man ska säga utåt sett, säger Marcus Larsson.
 
Han tror att det är arbetsbelastningsfrågan som är svår att få till i avtalet och han tror att facken gärna vill ha in någon form av indikation på att man tar den på allvar. 

– Tidigare har arbetsbelastningsfrågan kommit i skymundan och lönen var det man fokuserade på. I den här avtalsrörelsen har arbetsmiljön varit mer framträdande och det gör att facken nog inte riktigt kan komma undan med någonting som inte är en tydlig riktningsförändring gentemot tidigare avtal, säger han.
 
– Men nu förväntar sig många lärare att man tar ett tydligt steg mot en bättre arbetsmiljö och genom avtal styra SKL att förbättra lärares arbetsmiljö. Det tror jag dock inte är något som SKL är beredda att gå med på, tyvärr. 
 
Marcus Larsson tror att det är arbetsmiljöfrågan som är det stora problemet i förhandlingarna. 

– Det kanske man inte säger nu inför medlingen, men det är det stora problemet. Ett annat stort problem tror jag är att SKL kan tänka sig en högre löneökning jämfört med andra grupper, men att de själva vill välja vilka som ska få pengarna. Facken nog vill även där vrida lite tillbaka och satsa på de grupper som inte har fått ta del av lönelyften. Jag tror att man står väldigt långt ifrån varandra i de stora frågorna, säger han.
 
Vilka kommer att tjäna på avtalsrörelsen som det känns just nu?
 
– Jag är jättedyster när det kommer till den här avtalsrörelsen. Jag undrar om den verkligen kommer att ha en vinnare. Kommunerna har i flera år varnat för den här jättestora kostnadsutvecklingen som kommer med många fler barn och många fler gamla. Senaste jag kollade så var prognosen att vi verkligen är på väg in i den utvecklingen nu och att det kommer att märkas redan 2019. Det tror jag att SKL är djupt medvetna om och att de helt enkelt inte anser sig ha råd att skriva på ett avtal som är något att ha, säger Åsa Plesner och tillägger: 
 
– Jag tror att vi kommer att få ett långt låst läge och ett avtal som inte är särskilt bra. Ett bra avtal, det har kommunerna inte råd med helt enkelt, inte utan att de vänder spelet mot staten och säger att de måste skjuta till pengar, och den typen av kraft har jag inte sett tecken på från SKL. 
 
Vad vore ett bra avtal om ni fick bestämma?

– Det är naivt att kräva att man redan i det här avtalet måste vrida tillbaka klockan till 1995, ta in tarifflöner och den gamla nivån på undervisningsskyldighet igen. Det finns inte ekonomiska möjligheter med den nuvarande ekonomin för att göra så. Man har kört så hårt med lärare under sådan lång tid att glappet är för stort, säger Marcus Larsson.
 
Ett bra avtal tror han är att man på några nyckelpunkter tydligt visar att en förändring är på gång. 

– Detta för att visa lärarna att facken och arbetsgivaren vill ta ett steg i rätt riktning. Det är orealistiskt att tro att SKL redan i år skulle skriva på ett avtal med de förändringarna vi på sikt tror behöver ske, säger Marcus Larsson.
 
– De finns ju de som säger att man bör strejka och jag tror mycket väl att vi kan hamna där. Det är dock viktigt att förstå att lärare inte kan strejka sig till det avtal man vill se. Men det lärarfacken kan göra är att genom en strejk börja sälja in en medvetenhet om åt vilket håll man måste gå, och ta det första steget. Så har man pratat om lön tidigare, och det första steget måste nu tas mot en bättre och sundare arbetsmiljö. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm