”Låt eleverna använda sina hjälpmedel vid nationella proven”

Vårterminen innebär många nationella prov som ska administreras av lärare och skolpersonal, och grundidén med de nationella proven är att säkerställa likvärdigheten i bedömningen av elevernas kunskaper. Så långt låter det bra tycker jag, men när vi tar del av verkligheten så är det upprörande att Skolverket i sina direktiv är så otydliga och lämnar så mycket upp till den enskilda läraren att själv tolka.

Tanken med skolan är att den ska förbereda eleverna för framtiden och göra dem till demokratiska och medvetna medborgare som aktivt kan delta i samhällslivet. Skolan ska även kompensera för de olika sociala förhållanden som eleverna kommer ifrån, och också hitta fungerande strategier för den som har olika typer av svårigheter som kan göra det svårare att vara en aktiv samhällsmedborgare.

En sådan strategi är förstås att den som har dyslexi lär sig att använda stavningsprogram som fungerar och olika typer av talsynteser för att kunna avgöra om en text är skriven på ett fungerande sätt. Det är ingen lätt uppgift, utan tvärtom tar det tid och mycket tålamod att bemästra detta. Under skoltiden så övar eleven på detta, och förhoppningen är att när hen lämnar välvilligt inställda lärare som alltid läser färdigt en text, oavsett skicket, och istället skickar sina texter till framtida arbetsgivare, ja, då ska dessa strategier finnas där så att texterna blir läsvärda även då.

Men av någon anledning så uppstår alltid debatten i nationella provtider – ska elever få använda stavningskontroll när de skriver uppsatserna i svenska och engelska? Och här går åsikterna isär: “Nej, men när jag sätter slutbetyget så tar jag med i beräkningen att eleven inte haft stavningskontrollen på det nationella provet, och därför kanske fick ett lägre betyg just där.” Det är en ganska vanlig kommentar i många lärargrupper på sociala medier. Varför, undrar jag försiktigt, skulle man ta bort det hjälpmedel som eleverna hela tiden tränas i att använda vid det enda tillfället under skoltiden som eleverna kan jämföra sig med kompisar på andra skolor? Varför vill jag skicka en signal att elevens funktionshinder inte är giltigt just här?

För mig är det lika dumt som att ta bort den synskadades vita käpp när hen ska gå över vägen ensam första gången, eller att ta bort kryckorna för den som behöver dessa och ange skäl för detta som är helt godtyckliga. Skolverket måste våga bli tydligare i sina direktiv till skolorna – inte som idag vara så luddiga så att enskilda lärare lämnas att själva göra sin tolkning. Självklart är det bra att upplysningstjänsten finns, men de svar man får där är dock ofta allt annat än klargörande.

Men, i hopp om att få fler lärare att ge sina elever förutsättningar som är rimliga så avslutar jag med att citera ett svar från Skolverkets upplysningstjänst från förra året. Frågan jag ställde var: “Om eleven har i sitt åtgärdsprogram att hen ska få använda stavningskontroll när hen skriver så borde detta gälla även på det nationella provet, eller hur?” Svaret jag fick var: “Om det i åtgärdsprogrammet anges att en elev med funktionsnedsättning får använda sig av hjälpmedel i undervisningen kan rektorn besluta att dessa hjälpmedel även får användas under nationella prov, under förutsättning att provet fortfarande prövar det som det är avsett att pröva.”

Och jag tror att vi är ganska eniga i att uppsatsdelarna på de nationella proven i svenska och engelska i huvudsak avser att pröva elevens förmåga att följa en instruktion och uttrycka sig i skrift. Att ett stavningsprogram skulle göra så att detta inte längre prövas är att dra det väl långt. Så, med det sagt så hoppas jag att Skolverket steppar upp och blir tydligare i sina läraranvisningar samt att lärarkollegor runt om i landet inte tar bort stavningsprogrammen för eleverna som behöver dessa. Särskilt inte på det prov som de lägger så mycket prestige i att lyckas på.

Karin Herlitz lärare i svenska och engelska vid Farstavikens skola, Värmdö