Lundin och Diaz: Så arbetar vi inkluderande med digitala verktyg

Joanna Lundin har lång erfarenhet som lärare och arbetar idag i eget företag som föreläsare och handledare kring bland annat tillgängligt lärande. Patricia Diaz arbetar idag som pedagogisk utvecklare på KTH, som spansklärare och föreläsare. Båda brinner de för hur man på olika sätt och med hjälp av olika verktyg kan stötta elever med kognitiva utmaningar i skolvardagen – och menar att det ibland är enklare än vad man kan tro.

– Det här är de två hetaste begreppen som finns just nu: inkludering och digitalisering. Som lärare är det lätt att bli stressad och tänka att det är fler arbetsuppgifter som ska göras och att det här är något svårt – fast det egentligen är tämligen enkelt att hålla på med båda delarna, säger Joanna Lundin.

De är rörande överens om att ett inkluderande arbetssätt med digitala verktyg är bra för alla, nödvändigt för vissa och dåligt för ingen.

 – För mig blev det extremt tydligt när jag såg en specialpedagog visa smarta digitala verktyg för några utvalda elever som fick särskilt stöd. Jag kände bara – det här måste du visa alla! Alla elever behöver till exempel veta hur kalendern funkar med påminnelser och notiser för att kunna planera och överblicka sin tid bättre. Det är även värdefullt för alla elever att veta hur tal till text och text till tal fungerar på den digitala enhet som de använder, förklarar Patricia Diaz.

Ofta fastnar man i att det skulle handla om extra anpassningar – men att få stöttning i saker som planering, organisering och arbetsminne är något alla har nytta av och en del av vanlig studieteknik, menar Patricia Diaz.

Så på vilket sätt arbetar ni inkluderande med digitala verktyg – rent konkret?

– Jag har till exempel alltid för vana att dra igång ett ljud- eller skärminspelningsverktyg när jag har en genomgång. Då kan eleverna gå tillbaka och titta sedan. Likaså om jag läser ett par sidor högt ur en bok, då spelar jag samtidigt in det – så att de kan gå tillbaka i efterhand. Detta är förstås även bra för de elever som inte närvarar på lektionen av olika anledningar, säger Patricia Diaz.

Även när det kommer till gruppdiskussioner använder Patricia Diaz inspelningsverktyg med syfte att eleverna ska få möjlighet att öva tillsammans med kompisarna och inte känna sig stressade av att hon sitter med.

– När eleverna vet att de ska spela in sin diskussion så undviker man helt att de går iväg i 20 minuter och inte får något gjort – som det lätt kan bli annars. De får då även möjlighet att lyssna och lära av varandra och slipper även den eventuella stressen som kan uppstå när jag sitter med dem när de diskuterar.

Ibland sätter man elever i jättestressade situationer och då presterar de inte heller.

För Joanna Lundin är digitala verktyg en möjlighet att skapa lust och motivation.

– Vi kan skapa det här smörgåsbordet där man inte alltid behöver redovisa skriftligt på papper. Man kan exempelvis göra en digital mindmap, en ljudupptagning, en film eller en digital poster, förklarar Joanna Lundin.

Patricia Diaz håller med och poängterar att det viktiga för henne är att fokusera på vad eleven kan och inte kan – inte hur kunskapen redovisas.

– Ibland sätter man elever i jättestressade situationer och då presterar de inte heller. Då kan det funka mycket bättre att låta en elev spela in något istället för att redovisa det skriftligt, säger Patricia Diaz.

Vilka är de vanligaste fallgroparna när det kommer till användandet av digitala verktyg i klassrummet?

– Att det blir en jippo-betonad lektion. Att man först väljer det digitala och tänker att det ska vara häftigt, coolt och roligt för eleverna och så kastar man in massa saker som man inte bottnar i. Man måste börja i syftet. Varför ska vi använda det här? säger Joanna Lundin.

Patricia Diaz exemplifierar:

– När jag använder digitala responssystem så är ju syftet att alla ska få göra sin röst hörd, att de ska få chans att fundera en stund innan de svarar – men också för min egen del. Jag vill ju ta reda på var min elevgrupp befinner sig. 

Ni brinner för att arbeta inkluderande. Vad tänker ni om Januariavtalets formulering om att ”inkluderingstanken har gått för långt”?

– Jag menar att man måste precisera vad man menar med inkludering. Om inkludering är det som en del tolkade det när begreppet började användas, det vill säga att mindre undervisningsgrupper slogs sönder och alla skulle ut i stor klass – i så fall håller jag med om att det är fel såklart. Men inkludering i meningen att jag som lärare ändrar mitt sätt att undervisa beroende på vilka elever jag har i mitt klassrum – där kan inkluderingen aldrig gå för långt, säger Joanna Lundin.

Hon menar att formuleringarna lätt blir svepande i den politiska debatten.

– Jag blir arg och frustrerad när jag hör det. De här populistiska formuleringarna där man säger att inkluderingen har gått för långt. För vem då? Vi måste sätta elevens bästa i första rummet.