helena_wallstrom_mentorskap_1
Forskning

Forskning: Uppdraget som mentor splittrar lärarnas arbete

Mentorsuppdraget tränger in i förberedelserna av undervisningen och läraren får svårt att bestämma över och planera sin arbetstid.
Det visar Helena Wallströms avhandling.

Helena Wallström har under drygt ett års tid följt 24 mentorer tätt i hälarna, något som lett fram till en avhandling om mentorsuppdraget och ett läraruppdrag i förändring.

– Jag har följt vardagsarbetet. Skuggat mentorerna, varit med på mentorstiden, intervjuat lärarna och tagit del av de dokument skolorna hade för vad som skulle ingå i uppdraget, berättar hon.

Två gymnasieskolor ingår i studien, båda med höga intagningspoäng och enbart högskoleförberedande program.

I de Skolverksrapporter och offentliga utredningar som tittat närmare på mentorsuppdraget finns ibland en föreställning om gymnasielärare som ointresserade av uppgiften, säger Helena Wallström.

– Men det handlar snarare om att mentorsuppdraget och undervisningsuppdraget delvis är oförenliga.

Hennes avhandling visar att mentorsarbetet påverkar lärarnas hela arbetssituation. Och det är en uppgift som är svår att fastställa i förväg eftersom det är elevens önskemål och behov som styr hur omfattande uppgiften blir.

– Mentorsuppdraget bygger på en flexibel tidsstrukturering. Man ska vara till hands för eleven när eleven har ett behov. Lärarens undervisningsarbete däremot är väldigt fast strukturerat utifrån lektioner. Det blir problematisk om man får flera mentorselever som har stora behov av, eller efterfrågar, lärarens uppmärksamhet. Då måste läraren till slut välja.

Uppdraget var på de aktuella skolorna noga preciserat och innehöll till exempel ansvar för att dokumentera mentorselevens utbildningsgång och studiesituation, hålla i utvecklingssamtal och kontakta hem vid frånvaro. Men det är svårt även för skolledare att planera för mentorsuppdraget, säger Helena Wallström, eftersom man på förhand inte kan veta vad eleverna råkar ut för och vilka problem som dyker upp, då eleverna styr stor del av arbetet.

– Det gör det svårt att förutsäga och gör att hela läraruppdraget påverkas. Mentorsuppdraget tränger in i förberedelserna av undervisningen och läraren får svårt att disponera och planera sin arbetstid. Det är problematiskt.

Hennes studie visar också att mentorskapet inte bara handlar om elevens behov, utan i lika hög grad om att säkerställa skolans organisering och intäkter. Läraren kollar studieplanen, och administrerar kursvalen.

– Är studieplanen inte rätt får läraren i förlängningen inget schema och så vidare, så organisationsbiten sitter hårt ihop med mentorsarbetet.

Dessutom visar Helena Wallströms studie att på de aktuella skolorna placerades ansvaret för det särskilda stödet till eleverna i hög grad på mentorn.

– Eftersom mentorn hade ansvaret för stödet förändrades inte undervisningsarbetet utan eleven fick stödet utanför undervisningssammanhanget. Man gav individuellt stöd där, istället för att ändra på undervisningen.

Stödet som gavs på mentorstiden hade mer karaktären av skolstöd och studieplanering, än ämnesstöd – ibland fanns det andra extralektioner för att få hjälp med specifika ämnen – men även då var det vanligt att mentorn, tillsammans med eleven, planerade hur man skulle lägga upp det.

Hur ska lärarna ska få ihop mentorsuppdraget och undervisningen?

– Jag ger inga svar på det. Jag belyser hur lärararbetet har förändrats och sätter det i relation till förändrade riktlinjer och intentioner med gymnasieskolan och lärares arbete. Men det är inte så att jag tycker att mentorsuppdraget inte är viktigt, det är det!

– Vissa skolor använder studieadministratörer men jag tror inte att det är lösningen. Gör man den förändringen måste lärarprofessionen fundera på vad man riskerar att förlora. Det är lärarna som känner eleverna bäst, och har kunskapen, jag tror inte att det bra om någon utan pedagogisk kompetens har hand om mentorsuppdraget.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm