Så ska lärare orka jobba längre

Ewa Wikström, professor på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, är med och leder forskningsprojektet ”Organisatorisk kapabilitet för fördröjd pensionering” som är ett fyraårigt forskningsprojekt.

I projektet studerar forskarna åtta stora arbetsgivare, fem offentliga och tre privata. Representanter från organisationerna träffas för att tillsammans med forskarna diskutera frågor runt pensionering, kompetensutveckling och ledarskap.

I forskningen har man inte fokuserat på lärare, men deras studie är relevant för personal i skolan. När det gäller resultat har Ewa Wikström och hennes forskarkollegor hittills sett att behållandet av humankapitalet och bibehållandet av kompetens kräver iterativa processer.

– Det kräver ett nytt tänk och nya mönster om medarbetare ska vilja jobba längre i dag, säger Ewa Wikström.

I forskningsprojektet har det blivit mycket tydligt i att enskilda medarbetare bestämmer sig tidigt när man tänker pensionera sig.

– Vår studie visar väldigt tydligt att det här med pensioneringsfrågor och hur man tänker kring arbetslivet hos den enskilde medarbetaren så startar de funderingarna väldigt tidigt – redan innan man fyller 50 år. Vill arbetsgivarna då jobba för ett förlängt arbetsliv behöver man föra samtal med sina medarbetare, gärna i samband med när en medarbetare anställs, säger hon.

Så det är för sent att diskutera pensionsfrågorna vid 60 års ålder?

– Absolut. Chefer behöver föra samtal kring frågor som har ett längre perspektiv än bara ett eller två år, det är man för dåliga på. Det blir gärna att man sitter med sina medarbetare och pratar ett år framåt och de mer långsiktiga frågorna lämnar man vid sidan om. Men det blir lätt fel då, säger Ewa Wikström.

Lärare kan vara en sådan yrkesgrupp där det generella mönstret är att man vill jobba kvar efter pensionen, visar tidigare studier på området.

– Och det passar ju då den arbetsbristen som är i dag är så påtaglig hos arbetsgivaren och behovet är stort av rekrytering, säger Ewa Wikström.

Frågan om höjda pensionsåldrar har diskuterats i många år. Den 14 december 2017 blev en politisk överenskommelse klar om bland annat en höjning av pensionsåldern i den allmänna pensionen. Överenskommelsen innebär att det ska vara möjligt att ta ut pension först vid 64 år. Samtidigt ska en anställd ha rätt att jobba kvar till 69 års ålder.

Är svensk arbetsmarknad redo då för den nya pensionsåldern?

– Man är nog på väg dit. Fast egentligen har det inte tagit emot på den organisatoriska arenan, utan det är någonting som man i dag mer pratar om i den offentliga debatten. Arbetsgivarna jobbar i dag väldigt mycket med rekryteringsfrågor i relation till bristyrken och i relation till arbetsmiljöfrågor, säger Ewa Wikström.

Det finns ett tryck hos arbetsgivarna i båda frågorna – dels arbetskraftsbristen men också när det gäller arbetsmiljö så finns det höga sjukskrivningstal och en hög personalomsättning.

– Den samlade bilden gör ju att de här frågorna är allt mer aktuella inom organisationerna. Sedan kommer det att ta ett tag innan man har hittat verktygen och sättet att jobba både analytiskt men också vilka åtgärder man skapar.

Vad finns det mer som man måste lyfta för att fler stanna kvar längre i arbetslivet?

– Vår studie visar att om det ska bli någonting av den här frågan, och att den inte bara ska få en marginell effekt, så behöver chefer och arbetsgivaren arbeta betydligt mer med frågan. Framför allt måste det anses vara något positiv att behålla arbetskraften längre, säger Ewa Wikström och tillägger:

– Chefer såsom rektorer behöver till exempel satsa på fortbildning, lärande kring utveckling men också fundera över vad det är för arbetsmiljö som man har i dag i stort.

Är det för dåligt generellt kring arbetsmiljöfrågor i Sverige?

– Ja, absolut. Vi är ovana att göra analyser av de organisatoriska förhållandena och strukturerna. Man har en vana att jobba utifrån ett individperspektiv på arbetsmiljöfrågor, säger Ewa Wikström.

Är det något mer som rektorerna måste lyfta i sina åtgärdsplaner?

– Man behöver se över om det är en bra mix i åldersgrupper på arbetsplatsen. Sedan är det viktigt att hålla igång ett lärande i gruppen så att man får igång lärandet av varandra. Det är typer av åtgärder som man faktiskt direkt kan göra någonting åt, som också kan få en mycket större effekt än vad pensionsutredningens förslag ger. Det är konkret.

När man pratar om åldersfrågor på organisatorisk nivå så tänker man ofta på kompetensfrågor, men man kan också behöva titta på det utifrån ett arbetsmiljöperspektiv, menar Ewa Wikström.

– Så man inte stirrar sig blind på kompetensfrågan bara. Man behöver jobba mycket mer mångfacetterat i verksamheten med frågorna, inte med enskilda variabler – ta ett större helhetsgrepp.

Ibland kan det räcka med att byta arbetsplats för att få en nytändning och orka jobba längre i arbetslivet.

– Förutsätter vi att man har god hälsa och själv vill jobba vidare i arbetslivet så handlar det om att hitta själv vad man vill lära sig mer om. Man kan behöva hitta nya vägar ibland som skapar stimulans. Våga testa nytt kan göra att man får en nytändning i arbetslivet.