Samarbetet mellan lärare och syv öppnar nya vägar

Klass 9b på Viksjöskolan i Järfälla har SO. Eleverna har fått en klurig, för att inte säga omöjlig, uppgift: att göra en lista på jobb de tror kommer att finnas om 20 år, som inte finns idag. De resonerar med varandra i grupper om två till fyra elever, medan Christer Johansson och Charlotta Granath går runt och lyssnar, svarar på frågor och deltar i diskussionerna.

Som upptakt till övningen har de två visat en kort film och pratat om jobb och studier runt om i världen. Bilden de ger eleverna är att hela världen är en potentiell framtida arbetsmarknad för dem, och att Sverige på samma sätt är en potentiell arbetsmarknad för människor från andra länder och världsdelar.

– Skolan har lite av en EU-profil, det genomsyrar många ämnen här på skolan. Vi visar hur det ser ut runt om i världen och vad man konkurrerar med. Det finns en hel del elever på den här skolan som är intresserade av att plugga utomlands redan nu efter högstadiet, säger Christer Johansson, som är ensam studie- och yrkesvägledare för skolans 750 elever i årskurs 6–9.

Men vi backar bandet lite. Allt det här började med att Charlotta Granath för tre år sedan ställde en fråga till en klass nio: ”Har ni fått med er allt ni behöver från grundskolan?”, och svaret blev nej. Eleverna ville ha mer kunskap om vilken utbildning som leder till ett jobb, vad skulle de satsa på, vilket ämne som hör ihop med vilket yrke och liknande.

– Där granskade jag min egen undervisning och insåg att jag hade missat en jättestor bit. Jag kände att jag behövde ha ett mycket tydligare syv-perspektiv i mina ämnen. Då började vi samarbeta, och det blev så himla bra, säger hon.

Tanken är att få in vägledning som en naturlig del i undervisningen, utan att nödvändigtvis presentera det som syv för eleverna. Det är inte alltid så tydligt som i dag, när Christer Johansson deltar rent fysiskt i lektionen. 

– Vi gör många studiebesök, på museer, i riksdagen, eller som nu senast i tingsrätten. Då passar vi på att ställa oss frågan ”Vilka yrkeskategorier finns det här?”. Vi frågar personalen på plats vilken utbildning de gått, till exempel. Så man får in det kontinuerligt, det blir liksom inget extra, säger Charlotta Granath.

Tillbaka i klassrummet i Järfälla har niornas betänketid tagit slut. Det är dags att redovisa vilka spådomar om framtiden man enats om i grupperna. De flesta tycker att det var lättare att föreställa sig vilka jobb som kommer att försvinna på grund av automatisering, digitalisering och robotisering än vilka nya som tillkommer.

– Chaufförer. De kommer inte finnas kvar, säger en grupp. De kommer ersättas av någon typ av maskin. 

– Lärare, föreslår en annan grupp. Robotar kan ha större kunskaper än en människa. 

De enas kring att någon typ av yrke kopplat till alla dessa maskiner borde vara en väg framåt, som service eller programmering. En grupp tar fasta på miljöhoten och menar att yrken som handlar om att bekämpa miljö-förstöring eller att förutse naturkatastrofer borde ha framtiden för sig.

– Vi vet faktiskt inte hur arbetsmarknaden ser ut i framtiden. Det behöver vi diskutera med eleverna, och jag brukar säga att ”Ni kan ju vara med och forma det. Ni kan vara den som hittar på det där nya jobbet, eller forskar fram något helt nytt”, säger Christer Johansson.

Många vägledare känner sig väldigt ensamma ute på skolorna.

Sedan starten har samarbetet vuxit till att handla om mer än vardagen på Viksjöskolan. De ger sig även ut på turné med föreläsningen ”Syv och lärare – ett framgångsrikt samarbete” och berättar för andra hugade vägledare och lärare om hur och varför de borde samarbeta. 

Det vill säga, föreläsningarna är riktade till båda yrkesgrupperna, men de flesta som kommer och lyssnar är studie- och yrkesvägledare. Nästan alla, i ärlighetens namn. Och det är symptomatiskt för den situation som Christer Johansson och Charlotta Granath vill förändra: Står det syv i rubriken kommer lärarna inte dit. När studie-och yrkesvägledaren kliver in i klassrummet kliver läraren ut. 

Faktum är att lärare ofta lämpar över hela ansvaret på studie- och yrkesvägledaren, trots att det står svart på vitt i styrdokumenten att läraren har ett delansvar för syv.

– Vi måste bli bättre på att få in vägledningsperspektivet i alla ämnen. Många vägledare känner sig väldigt ensamma ute på skolorna, men syvare är det bästa jag vet. Det är en fantastisk möjlighet till samarbete som gynnar alla, säger Charlotta Granath.

Christer Johansson har själv erfarenhet av att lärare passar på att lämna klassrummet när han kliver in.

– Jag har varit med om det flera gånger under mina år i yrket, att lärare ser det som att ”Det där får du sköta, så går jag och rättar prov nu” eller något liknande. Det känns inte sådär jätteroligt. Jag önskar att läraren är kvar och är engagerad i det jag pratar om. Men för egen del ligger de upplevelserna åratal bakåt i tiden, numera har mina lärarkollegor en större medvetenhet kring det här. 

När duon på sina föreläsningar går igenom ansvarsnivåerna är reaktionen ofta densamma: ”Men så är det ju inte på vår skola”. De brukar även ta upp Skolinspektionens rapport från 2013, som visar att skolor och huvudmän inte planerar och följer upp studie- och yrkesvägledningen som de ska, att elever inte får kontinuerlig studie- och yrkesvägledning, och att det inte betraktas som hela skolans ansvar.

– Då sitter alla och känner att ”det är exakt så här det är”. Det är väldigt mycket aha-upplevelse i den delen av det, och det finns en frustration bland vägledarna att lärarna inte är på plats tillsammans med dem och hör oss berätta, säger Charlotta Granath.

Jag är väldigt öppen för att samarbeta med alla lärare.

De gånger det finns ett fungerande samarbete mellan studie- och yrkesvägledaren och en eller flera lärare på skolan tycks det ofta vara – som i fallet på Viksjöskolan – en SO-lärare som engagerar sig. 

– Så har det varit ända sen jag började jobba som studievägledare, att det har varit just SO-lärarna man samarbetar med, säger Christer Johansson.

Han menar att det på sätt och vis är lätt att förstå varför det ser ut på det viset, men önskar samtidigt att det fanns en större vilja att bryta mönstret.

– I och med att vi är inne och arbetar med samhällskunskap, arbetsmarknad, omvärld och så vidare så finns en naturlig koppling till SO. Sen är jag väldigt öppen för att samarbeta med alla lärare, även inom praktiska ämnen eller NO och matematik, men det blir liksom aldrig riktigt av, säger han.

En förklaring till lärares ovilja att ta tag i studie- och yrkesvägledning kan tänkas vara tidsbrist. Lärare gör redan för mycket, på för kort tid, med för få resurser. Men Charlotta Granath menar att hon inte lägger någon extra tid alls, det handlar mer om att ha med det i tanken när man planerar sin undervisning.

– Som jag som ska ha geografi nu, då vet jag att ”ok, jag ska göra de här momenten, hur kan jag få in nyckelkompetenser, hitta någon expert som kommer hit, eller ordna studiebesök på något relevant ställe”? Ta några minuter och fundera på vilka yrken man kan få om man studerar vidare i just ditt ämne. Prata med eleverna om det. Det kan man göra i vilket ämne som helst. Och inte minst kan jag faktiskt prata med Christer och säga ”Skulle jag kunna få in ett syv-perspektiv på det här då?”.

Lektionen är slut, klass 9b får gå på rast. Nästa gång de träffar Christer Johansson ska han gå igenom ansökningsprocessen till gymnasiet. 

Nu är frågan: Hur många lärare har läst ända hit? Det står ju ändå syv i rubriken.