tillit_elisabet2

Elisabet Nihlfors är professor i pedagogik med inriktning mot pedagogiskt ledarskap vid Uppsala universitet.

Lärarprofessionen

Skolexperten: Så ska tilliten till lärare öka

Det krävs en ökad tillit till lärarna för att styrningen av skolan ska bli mer lyckosam. 
Det menar Elisabet Nihlfors som är professor i pedagogik vid Uppsala universitet.
– Mycket av den kontroll vi haft de senaste åren har snarare skadat professionen, säger hon.

Frågan om ökad tillit till lärarprofessionen är en het potatis just nu. I början av sommaren överlämnande Tillitsdelegationen sitt huvudbetänkande till regeringen. Delegationen hävdar att mer tillit och eget handlingsutrymme är nödvändigt i arbetslivet. 

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén skriver i en ledare om vikten av att värna om tilliten till lärarna. Hon nämner samtidigt att man från politiskt håll driver på för en mer ”tillits-baserad styrning” av offentlig sektor och menar att lärare ska få ökade möjligheter att vara proffs, befriade från pekpinnar uppifrån.

Elisabet Nihlfors är professor i pedagogik med inriktning mot pedagogiskt ledarskap vid Uppsala universitet – och hon anses i dag som en av landets främsta skolexperter på området. Hennes forskning rör skolans styrning och ledning med fokus på skolchefen och relationer till nationell och lokal politik, skolledning samt närsamhälle.
  
Enligt Elisabet Nihlfors har tilliten till lärare försvunnit genom en svepande kritik av skolan och misstro till lärarnas professionella förmåga att utöva sitt yrke. Men hon vill tro att vi befinner oss i ett positivt brytningsskede.

– Jag har en känsla av att en förändring är på väg, men jag har inga bevis för det. Eftersom vi har haft många beslut om förändringar under cirka 25–30 år från regeringar vilka har blivit kontraproduktiva och tagit ut varandra, så har det blivit som det har blivit. Men det finns indikationer på att det nu kan finnas möjligheter att öka tilliten, men det är inget som sker över en natt.  
 
Varför är det viktigt med tillit? 
 
– Om du har en bra utbildning för nästa generation, från förskola till vuxenutbildning och gärna inklusive högre utbildning, så får du ett starkt fundament i vårt gemensamma samhällsbygge. Om vi inte tror på vårt eget sätt att organisera utbildning på, då är vi väldigt farligt ute.
 
Det innebär inte att man inte ska vara kritisk, menar Elisabet Nihlfors. Utan enligt henne handlar det om att göra ständiga förändringar tillsammans med den profession det gäller – i det här fallet lärare och skolledare. 

– Det viktiga är att professionen är med och driver dessa frågor. Så som du blir behandlad, behandlar du andra. Att vara lärare handlar om att leda en verksamhet med mängder av olika människor och ha kunskaper inom olika ämnesområden. Du ska inte tvingas in i ett system som i dag är i obalans.
 
Elisabet Nihlfors menar att det är för mycket negativ kontroll i dagens skolsystem som leder fel.
 
– Mycket av den kontroll vi haft de senaste åren har snarare skadat professionen. Det är bra med data där vi kan jämföra resultat över tid men en förutsättning är att vi kan hantera den data som samlas in. Vi har hittills mest pratat om data på macronivå som förväntas effektiviseras på en mikronivå, men så blir inte resultat användbara, säger hon.
 
Ett exempel som Elisabet Nihlfors brukar ta upp är när man på macronivå konstaterar att man har dåliga matteresultat, då borde en kvalificerad kår veta vad som ska göras för att förbättra resultaten just i den klassen, på den skolan. 

– Problemet löses inte med att införa en timme mer matte i grundskolan, men så har det resonerats. En sådan åtgärd utgår inte från analys av vilka olika skäl som finns i olika miljöer, säger hon och fortsätter:
 
– Man ska inte minska kraven på kunskaper, men vägen dit är det som professionen kan göra någonting åt. Då ska lärare ha ansvar och befogenheter. Då måste man lita på att lärarna kan variera undervisningen, att de har olika alternativ, finner olika stödformer och att de bästa lärarna arbetar där de behövs mest.
 
Vad måste brytas för att stärka yrkets självständiga och kreativa sidor tror du?
 
– Jag tror att det är väldigt många olika saker. Jag hoppades länge att Skolkommissionen skulle sätta sig och diskutera saken noggrannare med alla ansvariga – det vill säga inklusive huvudmännens organisationer.
 
– Det behövs ett antal återkommande samtal med dem som tar beslut på olika nivåer för att lösa sakfrågor. Sedan måste saker få ta tid. Det krävs minst fem sju år för att lösa olika frågor. Sedan är det också skillnad på att ställa om i Arvidsjaur eller Lund, det är olika saker som behöver göras i olika miljöer om vi vill ha en likvärdig skola.

När Elisabet Nihlfors tillsammans med sina kollegor kokat ihop allt från sina analyser så blir det fyra ordpar som kommer tillbaka som viktiga för att få styrsystemet att gå ihop. De tre första är ansvar och befogenheter, kunskap och kompetens, och kommunikation och dialog.
 
– De här tre behövs för att förtroende och tillit, som är det fjärde ordparet, ska skapas eller inte skapas. Har du ansvar och befogenheter? Blir det kompetens av alla den kunskap som finns? Förs det en dialog? Ja, då växer ett förtroende och också en tillit. Det är parallella processer som när de verkar samtidigt kan ge en fungerande styrkedja.

Däremot ger inte dagens skola förutsättningar för lärare att bygga upp tillit, menar hon.
 
– Nej, det gör den inte överallt. Vi har minst 25 000 arbetsplatser och på några platser fungerar det, måste man tillägga. Men det är samtidigt väldigt svårt att synliggöra det här. Men kan man lyckas med att synliggöra att lärare är med i sin egen kunskapsproduktion, då tror jag man kan vara med och vända detta. Lärare ska inte bara vara en konsument av andras resultat. 
 
Elisabet Nihlfors tror att om vi får tillbaka tilliten till skola och utbildning så har vi ett grundfundament för en demokratisk stabilitet. 

– Jag tror också att tillit bygger på balansen mellan autonomi och insyn. Har man det så ökar frimodigheten och att våga pröva. Jag tror att vi skulle få mer experimentlust av detta.
 
– Vi behöver samhälleligt hjälpas åt med att säga: ”vi måste lita till att lärarna klarar av att genomföra det vi gemensamt kommit överens om är viktigt”. Det är så mycket som ska till för att möjliggöra tilliten. Men i dess fina bemärkelse är det ett fundament, och vi måste komma dit där vi kan lita på varandra inom professionen och mellan professionen och samhället.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm