Specialläraren: ”Att misslyckas i skolan är katastrof”

Ungdomar med lägre skolbetyg än sina jämnåriga kamrater löper ökad risk för psykisk ohälsa och självmordsförsök, det visar en ny studie gjord vid Karolinska Institutet. Denna risk följer med ända upp i medelåldern.

I studien har forskarna följt över 26 000 män och kvinnor från att de gått sista året i grundskolan hela vägen upp till maximalt 46 års ålder. Information om skolbetyg länkades sedan samman med information om sjukhusvård efter självmordsförsök.

– Vi såg att ju lägre skolbetyg i årskurs 9, desto högre risk för ett senare självmordsförsök. Risken var fem gånger så hög hos eleverna med lägst betyg, jämfört med dem som fått högst betyg, säger Alma Sörberg Wallin, postdok vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet.

Det är dock ännu oklart vad som ligger till grund för varför lägre betyg är kopplade till ökad risk för självmordsförsök. En teori som ofta läggs fram är att lägre kognitiv förmåga skulle kunna vara en underliggande orsak, eftersom detta i tidigare studier har visats vara kopplat till skolprestation och självmordsbeteende.

– Vår forskning har visat att betygen är betydelsefulla som riskmarkör för framtida självmordsförsök. Det är bra att känna till för skolpersonal och andra som arbetar med att förebygga psykisk ohälsa hos elever och hos befolkningen i stort, säger Alma Sörberg Wallin.

Birgitta Kimber är speciallärare, forskare och psykoterapeut och har bland annat utvecklat SET-programmet, ett material för skolorna för att stärka barns psykiska hälsa. Många skolor i Sverige har använt metoden under de senaste åren för att låta eleverna prata om hur man hanterar starka känslor, lära sig beskriva vad man känner och att stå emot grupptryck. Hon välkomnar den nya forskningen.

– Den är viktig. Dåliga skolresultat är en jätteriskfaktor för allt, inte bara för psykisk ohälsa, utan även för exempelvis kriminalitet och drogmissbruk. Att misslyckas i skolan är katastrof, säger Birgitta Kimber.

– För att klara skolan måste man ha samspelsfärdigheter, för nästan allt lärande bygger på samspel. Har man inte dess färdigheter så går det inte lika bra. Det kan vara förmågor som att aktivt lyssna, empatisk förmåga – det vill säga att du samspelar både med de vuxna på skolan och dina kamrater, att man kan fungera tillsammans med dem. I den här studien har man inte tittat på sociala och emotionella färdigheter.

Birgitta Kimber har gjort interventionsstudier där hon har studerat effekten av SET (social och emotionell träning) där hon såg att SET inverkar positivt på ungdomars psykiska hälsa. SET, ledarskap och förhållningssätt samt familjestöd är exempel på vad man kan arbeta med för att främja en positiv utveckling hos barn och unga. Och eftersom nästan alla barn och unga går i skolan är platsen en naturlig plats för förebyggande arbete mot psykisk ohälsa.

Hur hjälper man elever med psykisk ohälsa?

– Jag tror att man måste förebygga. Sedan finns det naturligtvis akutåtgärder också, men att förebygga innebär att jobba innan problem uppstår. Det finns också internationella studier som visar på att barn som lär sig socialt och emotionellt lärande klarar sig betydligt bättre i skolan, men det är amerikanska studier, säger Birgitta Kimber.

Vad kan man göra som lärare?

– Som lärare gör du så otroligt stor skillnad för barn. Lärarens egna förhållningssätt är avgörande för hur barn har det. Vill man förebygga så är det väldigt viktigt att stärka barns resiliens eller sociala och emotionella färdigheter. Men för att kunna göra det krävs det ju en utbildning.

Hur ska man göra med elever som inte berättar något även om man anar att de har något de är bekymrade över?

– Koppla in elevhälsan direkt. Man kan vara en riktigt bra lärare, och ha ett förhållningssätt som stärker barn och ungdomar att växa i klassrummet. Men om du märker att de har ett problem då måste man kunna släppa det och lämna över det elevhälsan, säger Birgitta Kimber.

Läs hela publikationen här.