Språkforskaren: ”Tack för att mina barn fick undervisning i modersmål”

I en debattartikel i Aftonbladet den 17 oktober 2017 uppmanar tre moderatpolitiker till ett avskaffande av både modersmålsundervisning och svenska som andraspråk (vilket stött på mothugg från det egna partiet här på Skolvärlden). Precis som flera svar på inlägget redan påpekat saknar uppropet vetenskaplig grund (t.ex. här och här), och faktiskt pekar de vetenskapliga bevisen åt rakt motsatt håll: modersmålsundervisning och svenska som andraspråk spelar en avgörande roll för barnens skolgång (se exempelvis en färsk studie i Sverige). Detta ser också lärare på nära håll dagligen. 

Skolresultat är en viktig aspekt av diskussionen om vad modersmålsundervisning och svenska som andraspråk i skolan bidrar med, men det är inte den enda. Något som ofta förbises är de sociala och känslomässiga aspekterna. Föreställ dig att du nyligen flyttat – oavsett anledning – till ett land där varken du och din familj kan språket. Tänk dig då följande två scenarier:

1) Dina barn kommer direkt in i en klass där undervisningen sker på majoritetsspråket. De kommer att formligen bada i landets språk, men utan något som helst extra stöd. De hamnar i en miljö där de varken förstår eller kan göra sig förstådda.

2) Dina barn börjar i en klass där de får koncentrera sig på att lära sig landets majoritetsspråk. De får gradvis delta i fler lektioner i en vanlig klass i takt med att deras färdigheter i svenska förbättras. Det finns också en lärare som talar deras modersmål, som hjälper dem i den vanliga klassen och som utvecklar deras tal och skrivande på modersmålet.

Vilket scenario skulle du välja för dina egna barn? I vilken av de två miljöerna skulle dina barn troligen skulle känna sig mer trygga och accepterade? Var skulle de uppleva ett mindre dramatiskt glapp mellan sin egen språkliga/kulturella bakgrund och den nya?

Som språkforskare med expertis kring sociala och känslomässiga aspekter av modersmålsutveckling vet jag att scenario (2) är det bättre alternativet. Modersmålsundervisning och svenska som andraspråk bidrar till att barn utvecklar sin identitet och får en förbättrad självkänsla. En utvecklad egen identitet – att känna till sina rötter och ha tillgång till sin kulturella bakgrund – ger också en större identifikation med det nya hemlandet (se studier i Kanada). Integration uppnås alltså mer effektivt när en individs egen bakgrund värderas eftersom ”konflikt och splittring inte uppstår ur skillnader utan genom förnekande av rätten och möjligheten att vara annorlunda” (Smolicz, s. 31, min översättn.). Att tillhandahålla undervisning i modersmål och svenska som andraspråk bidrar därmed konkret till ett mer sammanhållet samhälle. Att enbart inlemma flerspråkiga elever i majoritetsspråksundervisningen får motsatta konsekvenser. 

Varför sker då fortfarande den typ av upprop som dessa politikers debattartikel representerar – trots att vi vet att de åtgärder som föreslås fungerar bristfälligt? I en studie i Australien visade Lo Bianco att främmande språk ses som värdefulla resurser så länge de inte påverkar det vardagliga livet, exempelvis för att kunna kommunicera utomlands. Men när det gällde modersmål var synen annorlunda och antydde rädsla: ”När språken är mindre främmande, när det känslomässiga bandet till språket är starkare och språkfärdigheten högre, så blir studier, offentlig användning och språkbevarande ett ’hot mot civilisationen.’ ”(Lo Bianco, s. 99 [s. 6 i filen], min översättn.). Det är helt avgörande att vi inte låter sådana rädslor få fäste i Sverige då de resulterar i separation snarare än i integration.

Det finns skäl att anta att ju mer mångkulturellt och flerspråkigt ett samhälle blir, desto fler upprop av den här typen kommer vi att se. Det här har skett i Australien (exempelvis kring läs- och skrivutveckling) och även i Holland och Norge. Om målet är att alla som är bosatta i Sverige bör integreras i det svenska samhället måste vi kraftfullt bemöta den här typen av upprop. Vi måste också utbilda politiker, myndigheter och medborgare om flerspråkighet, utbildningsresultat, identitetsutveckling och social integration.   

På ett personligt plan är jag djupt tacksam för att min familj möttes av scenario (2) när vi flyttade från Australien till Sverige för ett år sedan. Vi har haft turen att mötas av engagerade, kunniga och erfarna klasslärare samt lärare i modersmål och svenska som andraspråk. Dessa lärare, och skolan över lag, är värda uppskattning för mina söners (och andra barns) integrering i skolan och i livet i Sverige. Jag har inte ord för att beskriva den tacksamhet jag känner gentemot dem. 

Andrea C. Schalley, professor i engelsk språkvetenskap vid Karlstads Universitet och grundare av för forskarnätverket ’Social and affective factors of home language maintenance and development’ som ingår i den internationella föreningen för tillämpad språkvetenskap.