”Svensk syv måste kämpa för att få lektionstid”

Mikaela Zelmerlööw är sekreterare i utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning som tillsattes av regeringen i november 2017. 

Enligt skollagen har eleverna rätt till vägledning efter behov.

– Men problemet är att huvudmännen ofta inte vet hur behoven ser ut, säger Mikaela Zelmerlööw.

En förklaring till att studie- och yrkesvägledningen är lågt prioriterad i Sverige är, enligt Mikaela Zelmerlööw, att vägledningen varken tas upp i lärarutbildningen eller rektorsprogrammet och att kunskapen om den därför är bristfällig. 

I dag måste många studie- och yrkesvägledare kämpa för att få lektionstid för att komma in klasserna och berätta om arbetsmarknaden och vilka utbildningsalternativ som finns. 

– Det är inte bra när de måste göra det på nåder. Och det är eleverna som blir lidande, säger Mikaela Zelmerlööw.

En konsekvens av att eleverna inte får den vägledning de behöver är att de gör sämre underbyggda val. Flera undersökningar visar att var tredje elev inte tar examen från gymnasiet. Statistik från både Lärarnas Riksförbund och Skolverket visar att en tredjedel av alla som påbörjade sina gymnasiestudier 2012 – nationella program och introduktionsprogram inräknade – inte hade tagit examen 2017.

– Det är alldeles för många. En hel del av avhoppen handlar om att eleverna inte har fått det stöd och den hjälp de behövt. Det är ett slöseri med mänskliga resurser och pengar.  För individen kan det bli svårare att få fäste på arbetsmarknaden eftersom många arbetsgivare kräver en gymnasieexamen, säger Mikaela Zelmerlööw.

Alla elever ska ha rätt till en studie- och yrkesvägledning efter behov.

Hon är övertygad om att avhoppen från gymnasieskolan skulle minska om studie- och yrkesvägledningen såg annorlunda ut.

– Att få 20 minuter med en studie- och yrkesvägledare i årskurs 9 är inte tillräckligt. Om eleverna fick mer vägledning och under skoltiden systematiskt övade upp förmågan att fatta beslut, lära känna sig själva och fick lära sig vilka utbildningsalternativ som finns är jag säker på att många fler skulle kunna göra bättre underbyggda val. 

I Finland är avhopp från gymnasiet mycket ovanligt. En viktig förklaring är, enligt Mikaela Zelmerlööw, att den finska motsvarigheten till studie- och yrkesvägledare har minst sammanlagt 76 schemalagda undervisningstimmar i årskurserna 7, 8 och 9 för att handleda eleverna i bland annat studieteknik och vilka studievägar som finns.

– Det gör att eleverna i årskurs 9 är väl rustade att fatta beslut om sina fortsatta studier, säger Mikaela Zelmerlööw.

Hon tror att utrymmet för studie- och yrkesvägledning behöver säkras även i undervisningen i den svenska skolan, antingen som ett eget ämne eller genom att integreras i andra ämnen. Undervisningen skulle då till exempel kunna innehålla tre block: val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle samt utbildningsvägar och yrkesområden.

Mikaela Zelmerlööw anser också att regelverket behöver stärkas och förtydligas så att eleverna i landet får en likvärdig vägledning. 

– De som har tillgång till en god studie- och yrkesvägledning hamnar oftare rätt och behöver inte ta onödiga omvägar. Det får inte vara så att elever går miste om den vägledning de behöver därför att de som styr och leder verksamheten inte prioriterar området. Alla elever ska ha rätt till en studie- och yrkesvägledning efter behov, säger Mikaela Zelmerlööw.

Den 31 oktober ska utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning redovisa sitt förslag till regeringen.