Utsatta skolor missgynnas i Lärarlönelyftet

I början av 2016 beslutade regeringen att införa Lärarlönelyftet för att höja statusen och attraktiviteten i läraryrket, och minska bristen på legitimerade lärare och få fler att vilja utbilda sig till lärare.

Regeringen gav i maj 2016 Statskontoret i uppdrag att följa upp, analysera och utvärdera hur satsningen har implementerats, fungerat och nyttjats av skolhuvudmännen, det vill säga kommuner och friskoleägare. Nu har den första av tre redovisningar från projektet presenterats.

Statskontoret visar att det är ett högt deltagande i satsningen. Omkring 90 procent av huvudmännen har valt att delta i den statliga satsningen. De allra flesta huvudmännen använder också över 90 procent av det bidrag som de har fått beviljat.

– Jag tycker att utvärderingen bekräftar den bilden som vi har om att det har varit en lyckad reform utifrån sitt syfte. Det har gett 65 000 lärare högre lön i form utav 2 600 kronor mer i månaden i snitt, och att 100 procent av kommunerna har ansökt om det här statsbidraget redan efter ett och ett halvt år. Det känns väldigt bra, för syftet med det här var att få upp lärarnas löner och framförallt förbättra löneutvecklingen. Det målet är uppnått, säger Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, till Skolvärlden.

Utvädringen visar att skolhuvudmännen har fördelat satsningen till de lärare som bedöms som mest skickliga. Däremot visar analysen att skolhuvudmännen inte har prioriterat skolor med större utmaningar när pengarna till Lärarlönelyftet fördelats. Endast 6 procent av huvudmännen uppger att de har tagit hänsyn till elevers behov och förutsättningar när de fördelat lärarlönelyftet.

– Det är något som vi gärna hade sett att man använde sig mer av, för vi behöver se till att de allra bästa lärarna också söker sig till de skolorna med de största utmaningarna. Vi valde att följa samma sätt att fördela som i Karriärtjänstreformen för att inte introducera något nytt och för att få det här snabba genomslaget, säger hon och fortsätter:

– Nu har vi gjort andra satsningar för att få mer viktning mot till exempel socioekonomi för att det ska bli mer resurser till de skolor som har de största utmaningarna. Nu vill det till att arbetsgivarna och kommunerna också ser att de här två sakerna hänger ihop. För att klara en likvärdig skola så behöver vi se till att det finns både resurser men också det duktigaste lärarna kan lockas till dessa skolorna. Där behöver vi samarbeta mer mellan regeringen och arbetsgivare.

Utvärderingen visar även att Lärarlönelyftet förvisso har lett till högre genomsnittslöner i lärarkåren, men att satsningen också gjort att många lärare sagt upp sig på grund av lönemissnöje. I enkäten som Statskontoret presenterar svarar 45 procent av skolhuvudmännen och 56 procent av rektorerna att detta skett.

– Alla har inte inför det permanent, även om det ökar. Det bekräftas ju också den bild som vi har haft att där man har haft ett lokalt lönearbete med tydliga kriterier för löneutveckling så har det varit lätt att applicera det här, medans i de kommuner där man inte har haft det så har det varit negativa reaktioner.

Nu hoppas hon framöver att fler sätter igång ett lokalt lönearbete med tydliga lönestrategier för att förbättra löneutvecklingen för landets lärare och göra yrket mer attraktivt.

– Det ska synas i plånboken när man tar på sig extra ansvar eller skaffar sig extra kompetens, säger hon.

Avslutningsvis påpekar ministern vikten av långsiktigheten med den statliga satsningen.

– Jag utgår ifrån att på samma sätt som vi vårdade den förra regeringens Karriärtjänstereform så utgår jag ifrån att eventuella nya regeringar kommer att vårda den här reformen, för det är väldigt viktigt med långsiktigheten om vi ska få till en förändring i yrkets attraktivitet och förbättra skolresultaten.