”Vi måste få rimliga förutsättningar att genomföra NP”

Efter en sommar som aldrig ville ta slut så är nu hösten här med besked. Förutom den gråtyngda himlen och avsaknaden av dagsljus så märks det på att de muntliga nationella proven i årskurs sex och nio ska rivas av på skolorna i Sverige. De senaste åren så har de muntliga proven legat på hösten för att avlasta eleverna under vårterminen när det är så många prov som tornar upp sig. Bra så långt.

De nationella proven ska säkerställa likvärdigheten i bedömning på Sveriges skolor, och därför åläggs varje skola att genomföra dem. Det är inte valbart, utan det ska ske. På många skolor finns tydliga riktlinjer för hur proven ska genomföras, och på många skolor fungerar det bra som det verkar. Ofta är det två lärare som bedömer eleverna, och de lärare som bedömer har vikarier på sina ordinarie lektioner. Det har inte alltid sett ut så, utan traditionellt har uppdraget att genomföra proven hamnat på den enskilda läraren.

En snabb blick i olika lärargrupper på sociala medier avslöjar dock att än idag är det många lärare som slår knut på sig själva för att hinna genomföra proven samtidigt som de förväntas bedriva den ordinarie undervisningen. Jag såg tidigare idag ett inlägg från en lärare som skrev att hen skulle genomföra alla sina lektioner nästa vecka och uppepå det bedöma nationella prov i 1100 minuter. Hur är det ens möjligt?

Arbetsbördan för enskilda lärare måste vara rimlig.

Vi lärare är ofta plikttrogna och lojala; vi vill elevernas bästa och därför slår vi knut på oss själva när vi löser problem som faktiskt inte är våra att lösa. Så länge vi fortsätter att göra det så kommer ingen förändring att ske, för det behövs ju inte då. Vi måste fullt ut ta fasta på att det inte är den enskilda läraren som är ålagd att genomföra proven – det är skolan. Skolledningen är skyldig att se till att det genomförs på ett sätt som följer de riktlinjer och krav som Skolverket ställer, och det är självklart så att arbetsbördan för enskilda lärare måste vara rimlig.

Många använder lektionstid för att genomföra proven, och de elever som inte gör provet arbetar på egen hand med olika uppgifter. Om det är 24 elever i en grupp och varje elevpar ska prata i cirka 15 minuter så går det tre klocktimmar åt att genomföra provet (men det är i en perfekt värld utan fördröjningar, och så ser ju inte verkligheten ut), vilket innebär att vi stjäl tre timmar av gruppens totala undervisningstid. Eget arbete är inte undervisning, och tiden med eleverna i klassrummet är för viktig för att slösas bort på det viset.

Så, det är dags för Skolverket att ta ordentligt ansvar för genomförandet av de prov som de ålägger skolorna att genomföra. Om det är likvärdighet vi jagar så måste vi skapa likvärdiga förutsättningar för genomförandet. Två bedömare per prov är rimligt, och något som borde vara ett krav från Skolverkets sida. Mindre enheter får kanske kompensera med en lärare utifrån, men det är inte så svårt att ordna med lite framförhållning.

Samtidigt måste vi lärare sluta att täcka upp för bristande ledarskap. Det är ingen som tackar oss för det när vi springer in i den berömda väggen, tro mig. Får du inte rimliga förutsättningar i form av tid så måste du säga ifrån. Lös inte de problem som inte är dina att lösa. Framtidens lärare och elever kommer att vinna på att du står på dig idag. Det kommer nämligen att leda till en mer likvärdig bedömning, mer undervisning för eleverna och en mer hållbar vardag för lärarna.

Karin Herlitz, lärare i svenska och engelska på Farstavikens skola, Värmdö