”Att slopa betyget F är inte rätt väg att gå”

I Skolvärldens artikel 29 oktober ges matteläraren Nicklas Mörk utrymme för sin kritik mot betygssystemet. Huvudnumret i texten är att betyget F bör tas bort då det är ”orättvist och slår ut elever i onödan” och samtidigt utgör ”ett arbetsmiljöproblem för många lärare”.

Vad står då F för? Om en elev, från årskurs 6 och uppåt, vid betygstillfället inte kan det som förväntas för den aktuella åldern uttrycks det i betyget F. Kort och gott betyder F:et ”just nu kan du inte allt det som anses viktigt att kunna”.

F är information om kunskapsbrister. Det fina är att det går att lära sig det som vid en viss tidpunkt inte behärskas av en elev. Det krävs olika insatser för olika elever för att lära sig ett ämnesområde men för det mesta uteblir de lagstadgade anpassningarna som behövs för att eleverna ska kunna ta till sig av undervisningen.

I ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem, som Sverige har haft sedan 1994, är intentionen att definiera kunskapsnivåer för respektive betyg. Nivån E ger information om att eleven har tagit till sig de viktigaste grunderna i ett ämne. Utan en bestämd lägsta kunskapsstandard kan inte skolor/huvudmän avkrävas ansvar för att eleverna får den kunskap som de har rätt till. Om F tas bort tas också funktionen med E – alltså ”du kan det som krävs i det här ämnet i den här årskursen” – bort (liksom vitsen med betygen D, C, B, A). Utan kunskapsstandarder knutna till betygen raderas elevernas kunskapsrätt.

Nicklas Mörk förespråkar ett relativt betygssystem i stil med det som Skolverket vill införa och som Sverige hade före 1994. I ett sådant system är det främsta syftet att rangordna elever. En elevs betyg blir beroende av andra elevers prestationer och avgörs i ett krångligt mättekniskt system, utan insyn. Betygen i ett relativt betygssystem är svåra att härleda till en viss kunskapsnivå.

Nicklas Mörk är ärlig med att han ser urval till högre studier, det vill säga rangordning av elever, som betygens främsta syfte. Att betygen i vårt nuvarande system utgör en del av en kommunikation om elevers kunskapsläge, verkar enligt Nicklas Mörks synsätt vara irrelevant.

Men Nicklas Mörks påståenden tar sig närmast komiska uttryck när han hävdar att det ligger i det nuvarande betygssystems ”DNA att (…) genomsnittsbetygen ska öka varje år oavsett elevernas kunskapsutveckling”. Han lyfter fram betygssnittet för årets nior som ökade, trots pandemin. Givet förutsättningarna borde eleverna ha sämre kunskaper och lägre betyg.

”Gränserna för E/F bör utvärderas”

Sakfrågan är intressant och bör diskuteras. Det anmärkningsvärda är att Nicklas Mörk tycks ovetande om att det relativa betygssystem som han själv förespråkar aldrig någonsin ger uttryck för några kunskapssvackor hos en årskull. Betygen fördelas ju procentuellt, år efter år. Lika stor andel elever får ett visst betyg, oberoende vad de har lärt sig. I DNA:t hos ett relativt betygssystem omöjliggörs på det viset betygsinflation. Samtidigt tappar betygen sin kunskapsrelaterade information.

Gränserna för E/F liksom övriga betygsgränser bör utvärderas. Skolverket har i alla år undvikit sitt ansvar att göra kunskapskraven till begripliga och givande arbetsverktyg för lärarna. Ett orimligt stort tolkningsansvar har hamnat på lärarnas axlar. Det är definitivt ett arbetsmiljöproblem. Men även om/när kunskapskraven tydliggörs och anpassas till verkligheten krävs kontinuerliga samtal lärare emellan om vilka elevprestationer som motsvarar vilken betygsnivå.

Gränsdragningar kan vara svåra men så länge lärare får tid för sambedömning är dessa tolkningsfrågor inte något problem – varken arbetsmiljömässigt eller elevrättsligt.

Nicklas Mörks principiella uppfattning att tolkningar av kunskapskraven är något negativt, bygger på en fullständigt felaktig idé om vad som karaktäriserar bedömaryrken (läkare, bilbesiktare, jurister, byggnadsinspektörer, lärare). En återgång till relativa betyg skulle innebära att lärarna ”slipper” arbetsuppgiften att tolka och bedöma vilka betyg som elevernas kunskaper motsvarar. Samtidigt skulle kärnan i lärarens yrkesutövande, att bedöma elevers kunskapsläge och anpassa undervisningen därefter, försvinna. Den gnutta av respekt som ännu återstår för svensk lärarkår skulle raderas på nolltid.

Otillräckliga kunskaper är och förblir ett reellt problem oavsett betygssystem. Det är på organisatorisk och didaktisk nivå som sveket mot de elever som inte klarar skolans kunskapskrav utspelar sig. Att ett och flera F inte får några konsekvenser för hur en skola organiserar sig och anpassar sin undervisning, det är djupt tragiskt och oförlåtligt mot de elever som drabbas.

Anna Insulander, gymnasie- och högstadielärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.