Forskare jämförde svenska och norska elever: Överraskande resultat

Norska forskare på lärarutbildning vid NTNU i Trondheim har undersökt pandemins effekt på svenska och norska elever i gymnasieskolan. Resultatet visar att svenska elever är mer frustrerade och arga än de norska.

Sverige har haft mindre restriktiva åtgärder mot covid-19 än Norge, men för ungdomar i skolan har åtgärderna inte varit så olika och de har resulterat i liknande konsekvenser för ungdomarnas sociala liv. I båda länderna var gymnasieskolorna initialt stängda fram till sommarlovet, och detsamma gällde den organiserade idrotten. Studenten och den norska traditionen ”Russetia”  blev antingen helt inställd eller satt på vänt. Sverige hade generellt något färre allmänna karantän-begränsningar, och något ringare omfattning av restriktioner för kultur och lagsporter, även om många idrottsevenemang och tävlingar ställdes in.

Under hösten 2020 och våren 2021, genomfördes undervisningen i Norge och Sverige med nya regler som var anpassade till nationell politik och lokal smittspridning. Den fysiska skolmiljön och undervisningen ändrades drastiskt i båda länderna, genom indelning i kohorter och fasta grupper för socialt umgänge, ändrad möblering i klassrum med möjlighet till större avstånd till andra och minskad trängsel. Undervisningen anpassades också i båda länderna, i synnerhet genom ökade möjligheter för digitalisering och distansundervisning när det behövdes. Ungdomarna blev på flera olika sätt mer isolerade än de någonsin tidigare hade varit.

Regeringarna i båda länderna publicerade våren 2021 rapporter om ungdomars psykiska hälsa i samband med åtgärderna. Både den norska och den svenska rapporten konstaterade bland annat att utsatta grupper som redan före pandemin hade den största risken för psykisk ohälsa utsattes ännu mer som en konsekvens av covid-19 åtgärderna. Detta är naturligtvis mycket allvarligt, men våra resultat visar att pandemin med dess smittskyddsåtgärder har fått konsekvenser för alla ungdomar, genom förlust av social interaktion med andra och mindre uppföljning från skolan och lärare.

Vår forskargrupp har bett ungdomar i åldern 17–19 år i Norge och Sverige att delta i en undersökning. I vår forskning har vi varit intresserade av att låta de unga komma till tals. Vi bad dem svara på frågor som bland annat handlar om deras sociala liv, upplevd livskvalitet (välbefinnande, trygghet och vänskapsrelationer) och förtroendet för myndigheter och andra grupper under perioden. Nästan 4 500 ungdomar svarade på frågorna som presenteras i vår rapport. I studien ingick öppna textfält med möjlighet att svara fritt så att ungdomarna själva kunde få definiera sina utmaningar.

”De längtar efter att få krama varandra”

Resultatet är överraskande. Mot bakgrund i att Norge och Sverige har haft så olika smittsituationer så hade vi förväntat oss större skillnader. Istället finner vi många likheter i hur ungdomar i respektive land beskriver livet under perioden med restriktioner. Resultaten visar att ungdomar upplever en stor saknad av vardagliga sociala händelser och naturliga mötesplatser, såsom skolan. Många beskriver att de saknar allt från att ”hänga med kompisar” att gå på konserter, delta i fritidsaktiviteter och festa till att leva utan att oroa sig för att man oavsiktligt ska smitta andra. Väldigt många säger att de saknar sina vänner. I båda länderna beskriver ungdomarna att de längtar efter att få krama varandra. Upplevelsen av att vänskapsrelationer har försvagats i perioden är en gemensam erfarenhet för de flesta.

När ungdomarna förmedlar lägre grad av trivsel, är det främst det sociala och vardagliga umgänget de tänker på. Jämfört med andra grupper i samhället, kan detta verka som en liten uppoffring, men det är lätt för oss vuxna att glömma att man är aldrig så socialt orienterad som i tonåren. Både biologiskt och kulturellt står skandinaviska ungdomar i en brytningsfas där de sociala banden utanför familjen spelar en betydande roll för välbefinnande och utveckling.

Vi finner att ungdomar i båda länderna upplever en stark ambivalens. Å ena sidan uttrycker de förståelse för att skolor och andra ungdoms- och fritidsverksamheter är stängda och att samhället måste ta ansvar för de äldre och utsatta. Å andra sidan är de frustrerade, särskilt på myndigheter, men också på äldre generationer, eftersom de upplever att de har kommit lindrigare undan.

När de norska ungdomarna skriver om myndigheter eller politik, så är många kritiska till komplexiteten och instabiliteten i åtgärderna. Svenska ungdomar uttrycker i större utsträckning missnöje över att myndigheterna har lämnat ansvaret till den enskilda individen och att åtgärderna inte varit tillräckligt strikta. Sammantaget verkar de mer frustrerade och arga än de norska. Smittan har varit mer omfattande i Sverige och där norska ungdomar har mött strikta åtgärder och nedstängning av samhället, eftersom staten har fattat beslut å deras vägnar, har svenska ungdomar upplevt att det har varit mer upp till var och en och att i synnerhet de äldre grupperna inte har tagit tillräckligt ansvar.

”Har levt med rädsla för att smitta andra”

När mer än 10 procent av den svenska befolkningen har haft covid-19 så betyder det att unga människor i större utsträckning än norska ungdomar har levt med riskrelaterad till smitta och, som många svenska ungdomar uttrycker, med rädsla för att smitta andra. Att vara rädd för att skada någon man tycker om och samtidigt uppleva en stark längtan efter socialt umgänge är en paradox som är svår att förhålla sig till.

Vi börjar nu se några av de kortsiktiga konsekvenserna av pandemin. Vår studie visar hur en kris av detta slag får genomgripande konsekvenser för ungdomars liv. Den visar också hur viktiga olika institutioner, såsom skola, idrott och andra fritidsinstitutioner och sociala arenor är. Inte bara för trygghet och välbefinnande, men också för utvecklingen av det sociala livet och särskilt för förtroendet för myndigheter och andra grupper i samhället.

Genom pandemin och åtgärderna mot den så har ungdomar fått en ny gemensam upplevelse av att samhällsinstitutioner inte fungerar eller är helt eller delvis stängda. Det är ännu för tidigt att säga något om de långsiktiga konsekvenserna för de som har varit unga under Corona. Man bör därför ytterligare undersöka hur förändringar i sociala förhållanden under pandemin påverkar förtroendet för myndigheter, politiska beslut och andra grupper i samhället.

Eli Smeplass, Jan Frode Haugseth och Anna Cecilia Rapp vid Institutionen för lärarutbildning vid NTNU i Trondheim

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.