Anne-Marie Körling

Läraren, adjunkten, författaren och föreläsaren Anne-Marie Körling har skrivit boken om att rätta så att eleverna utvecklas.

| Foto: Marcus Gustafsson och Shutterstock
Läs och skriv

Konsten att rätta rätt – Anne-Marie Körling om att utveckla stavning

Anne-Marie Körling undersökte vilka frågor som var vanligast i klassrummet och upptäckte att de som handlade om stavning var överlägset flest.
– Det har alltid varit en dröm att skriva om stavning och jag trodde det skulle bli enkelt, men det var det inte. Jag fick gå tillbaka mycket och förklara pedagogiskt, säger hon.

Med boken ”Från stavfel till stavrätt: genom bokstäver, ord och litteratur” fortsätter prisbelönta läraren, adjunkten, författaren och föreläsaren Anne-Marie Körling sin utgivning i pedagogisk litteratur. Ett tiotal böcker har det blivit och syftet med den senaste är att skapa nyfikenhet på hur elever stavar och hur de kan utveckla sin stavningsförmåga. Hon avslöjar också att hon redan påbörjat en bok som tar vid efter denna.

– Ända sedan jag blev lärare har jag alltid forskat lite i mina klassrum. Jag vill undersöka vad som händer och för anteckningar.

Hon började titta närmare på hur lärare rättar och studerade sina barns läroböcker.

– Vanligtvis var det en bock eller rödpenna, men inga förklaringar varför ordet eller meningen var fel. Barnen hade skrivit det mesta rätt så det var oftast egentligen bara en bokstav eller ett ljud som var fel. Det hjälpte mig att skapa undervisning om ljud, bokstäver, kombinationer och dubbelteckning.

För att utveckla elevers stavning och nyfikenhet använder hon ofta skönlitterära texter i klassrummet.

– ”Skriv av några ord här.” Jag har gjort det med femmor och åttor och de tycker det är jätteroligt. De får läsa upp varandras ord och diskuterar. En elev med dyslexi kom fram och sa ”det är första gången jag känner att jag kan skriva”, och ”allt annat lyssnar jag på och jag har aldrig fått göra så här; det är roligt att jag också får skriva om ord och arbeta med böcker”. Jag tycker undervisning ska leda till känslan av att man kan.

Hon har jobbat utifrån samma princip med nyanlända elever. Ofta förstår de inte orden men lär sig om uttal, får läsa för kompisarna och sedan pratar de tillsammans om vad orden kan betyda och hur de uttalas.

– Nästa gång skriver de ofta ordet korrekt. Det är väldigt roligt att se den utvecklingen.

Hon noterar hur personligt och känsligt skrivande ofta är.

– En författare sa en gång: ”när någon kritiserar min text förstår de kanske inte att i varje punkt finns en bit av min själ”. Man är känslig för hur läsaren tar emot texten. Jag som vuxen kan handskas med text men barn kan inte det. Som lärare måste jag tänka på att främja skrivandet. Det utvecklar samtidigt läsandet.

Hur lärare rättar texter har stor betydelse för elevers skrivlust. Hon menar också att det är tveksamt om det är nödvändigt att alltid rätta.

– Om jag ser att flera elever har svårt med dubbelteckning kanske det är dags för mig att göra en undervisning där jag återför undervisningsinnehållet – ”hur många dubbelteckningar hittar ni i era böcker?” Eller ljudstridighet, då jobbar vi med det eleverna tappat. Tyvärr är stavfel ofta skamfyllt och lärare som stavar fel kan också känna sig påhoppade.

Anne-Marie Körlings fyra tips för att öka skrivintresset
  1. Ge elever modeller av andras texter. Vi hade en kort text ur Lars Lerins ”Naturlära”, då eleverna fick välja ut två ord och skriva ”och” emellan: ”solsken och sandsten” och byta rad, ”gråmossa och snöfall”. När vi till slut läste upp blev det dikter, något eleverna själva upptäckte: ”det här är ju jättevackert!” och så ville de skriva mer. Man kan inte skriva för skrivandets skull, det ska kännas meningsfullt.
  2. Lyssna noga på det eleverna frågar och ge undervisande svar som bjuder in till dialog.
  3. Elevers arbete ska alltid ha en plats i klassrummet. Lyssna på, och läs upp deras arbeten. Allt behöver inte vara produktionsarbeten och allt behöver inte sorteras under bedömning; vi kan lika gärna bedöma hur undervisningen bör utvecklas. Om jag ser att eleverna har svårt med rubriker har vi en lektion i rubriksättning. Säg inte att ”jag ser att ni inte kan dubbelteckning”, utan ”i dag när ni läser i böckerna skriv ner minst tio ord som ni ser har dubbelteckning”. Då frågar eleverna vad det är och vi pratar om det.
  4. Vi omges av så många texter men om läraren också delar intresset och är nyfiken underlättar det mycket. Visa att du själv läser, berätta om vad läst, och delta som lärare i skrivundervisningen. Ska vi skriva om troll behöver vi lite ingångar om vad som brukar skrivas om troll. Läs barns meningar högt, de blir så stolta! Värdera inte, utan läs upp allas texter, även om det bara är en mening ibland och även om den inte är fulländad.

Anne-Marie Körling medger att hon själv är ganska känslig för stavfel. Hon ser andras men inte alltid sina egna.

– Jag har raddat upp en del saker i min bok, exempelvis att jag tappar ord för att jag skriver långsammare än tanken. Jag är vuxen och arbetar med att skriva, medan barn ska få upptäcka skrivandet och lusten att skriva. Om jag ska vara allvarlig tycker jag att vi läser och skriver alldeles för lite i skolan. Då kan vi inte utveckla stavning och det skrivande berättandet. Vi måste också läsa oss till stavning.

Hon ställer sig kritisk till hur viktiga moment, som lusten i att skriva, i skolan skyndas förbi.

– Tänk på att om du som lärare bara tittar på stavningen går du miste om berättelsen. Behandla barns texter som något du ska högläsa för dem. Det finns ingenting som eleven blir mer bekräftad av. Man kan läsa upp dem för en elev, en grupp, eller hela klassen. Det måste vara roligt och meningsfullt att skriva och elevernas ord och meningar ska cirkulera i klassrummet. Det är inte bara resultatunderlag utan en gemenskap i att dela.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm