”Lyft Läslyftet även på gymnasiet – med statlig finansiering”

Språket är avgörande för lärandet. Utan språket kan man varken ta till sig kunskap, bearbeta eller presentera den. Därför är läsning och skrivning viktigt inom alla skolans ämnen.

2016/2017 genomgick vi en gedigen handledarutbildning och fick därefter leda grupper inom Läslyftet på våra respektive gymnasieskolor. Vi valde att ta oss an olika moduler och den gemensamma upplevelsen var att materialet var bra, att arbetsprocessen uppskattades och att kollegialt lärande kring språkutveckling prioriterades. Det var givande.

Sedan togs statsbidragen bort. På alla kommunala gymnasieskolor i vår kommun, utom en, gick därmed även Läslyftet efter en övergångsperiod i graven. Detta verkar tyvärr också vara fallet i landet i stort, trots att materialet fortfarande finns tillgängligt, att handledare utbildats, att lärarkåren är intresserad och trots att språk- läs- och skrivutveckling är ett av Skolverket prioriterat område.

Vi önskar därför att nya statsbidrag utfärdas som ett incitament för tydligare direktiv att satsa på Läslyftet. Vi önskar också att Läslyftet blir en långsiktig satsning inom skolans kvalitetsarbete på ett nationellt plan.

När skolutveckling bedrivs i projektform och avslutas när projektet och/eller finansieringen är slut finns en risk att kompetens och kunskap faller i glömska, då nästa ”boll” ska sättas i rullning. Språk-, läs- och skrivutveckling är dock alldeles för fundamentalt för att nedprioriteras, då det är centralt för en likvärdig utbildning av hög kvalitet samt för skolans demokratiska uppdrag. För att alla elever, oavsett social och etnisk bakgrund, ska ges likvärdiga förutsättningar att lyckas i skolan och arbetslivet krävs att alla lärare har en språklig medvetenhet och för att det ska bli möjligt behövs en långsiktig satsning på språkutveckling, vilket Läslyftet tillhandahåller.

”Det är en process som måste få ta tid”

Önskvärt vore ett upplägg för gymnasieskolan som liknar det för förskolan, det vill säga en statligt finansierad satsning där man ges tid att läsa en modul per år och där fortbildningen processas i ett lugnare tempo för att lärarna ska hinna genomföra, följa upp och revidera flera gånger under processens gång. Detta är ingen “quick fix”, utan en process som måste få ta tid för att den beprövade erfarenheten ska växa fram inom lärarkåren.

Materialet, som är framtaget av högskolor och universitet, vilar på vetenskaplig grund och ger goda förutsättningar för att en kostnadsfri kvalitativ fortbildning ska kunna erbjudas landets lärare. Materialet och utbildade handledare finns redan tillgängligt, och Läslyftet har visat sig vara en uppskattad fortbildningsinsats, vilket bland andra Björn Åstrands granskning i Skolvärlden (2021-03-24) visat.

Så frågan är varför Läslyftet inte används i högre grad när utbildningsminister Anna Ekström uttryckt oro över sänkt läsförståelse och Gustav Fridolin genomfört en utredning om förbättrad läsning och bibliotekens roll i relation till det? Läslyftet borde ses som en naturlig insats för ökad läsförståelse vid sidan av andra satsningar för en ökad läsförmåga. Flera parallella spår behövs.

En ökad medvetenhet kring språkutvecklingens centrala roll är av vikt och vi tror att detta dels skulle gynnas av ekonomiska incitament, dels av ett tydligt ställningstagande om att detta ska prioriteras, vid sidan av andra satsningar på exempelvis bedömning eller digitaliseringen.

En satsning på språk- läs- och skrivutveckling kan inte åsidosättas, utan den borde vara en del av ett nationellt prioriterat kvalitetsarbete som fortgår under en längre tid. Det som kostar är tiden: tiden till att göra fler lärare medvetna om hur de bör jobba med texter och ge fler elever verktyg för att inhämta kunskaper och behärska språket.

Att äga språket innebär också att äga möjligheten till en god skolgång och ett värdigt vuxenliv.

Linda Ekström Lind, Folkungaskolan, Linköping

Rusalina Ehnvall, Birgittaskolan, Linköping

Christer Hällkvist, Katedralskolan, Linköping

Jonathan Wood, Folkungaskolan, Linköping 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.