Sambedömning gör lärare mer professionella

Sambedömning har lyfts fram som ett verktyg för att skapa förutsättningar för en mer likvärdig bedömning och betygsättning. Izabela Seger, idrottslärare och lektor i Järfälla kommun, har inom ramen för sitt lektorsuppdrag tittat närmare på hur sambedömningspraktiken ser ut hos lärarkollegorna i kommunen.

– Jag var väldigt nyfiken på vilka möjligheter och svårigheter lärarna ser med sambedömning. Detta är ett område som det forskats väldigt lite om i Sverige, berättar hon.

Izabela Segers undersökning visar ett en klar majoritet av högstadielärarna, närmare 80 procent, säger sig arbeta med sambedömning vid flera tillfällen eller kontinuerligt. Bland låg- och mellanstadielärarna var det däremot nästan 40 procent som inte sambedömer alls eller sambedömer endast en gång per termin, något som överraskade henne

– Det beror förmodligen på att de inte sätter betyg. Men samtidigt arbetar man ju ofta tillsammans med andra lärare på lägre stadier så resultatet är lite förvånande. Det faller sig naturligt att jobba ihop där, säger hon och tillägger.

– Att så stor andel av högstadielärarna sambedömer är förstås mycket positivt.

Enligt enkätsvaren är det vanligast att högstadielärare som sambedömer gör det tillsammans med lärare som undervisar i samma ämne. Bland F-5-lärare är det vanligare att sambedöma med lärare som undervisar i andra ämnen.

Att så stor andel av högstadielärarna sambedömer är förstås mycket positivt

Lärarna i enkäten är generellt sett positiva till sambedömning och lyfter i sina svar fram flera möjligheter. De menar att sambedömning  ger större likvärdighet, ökad trygghet, bättre rättssäkerhet, att kvaliteten höjs och att det skapar större samsyn kring hur kunskapskraven ska tolkas.

– Och så lyfter många den professionella utvecklingen hos lärare, något som kan ge ökad status. Personligen tänker jag också på frågan om betygspåtryckningar, som Uppdrag granskning tog upp nyligen. Om lärare jobbar ihop och man har flera lärare som står bakom betygen så borde risken för att rektor ska försöks ändra betyget minska.

Det är vanligt att man sambedömer de nationella proven, säger Izabela Seger. Men i enkätsvaren framkom ytterligare fem olika modeller för sambedömning.

– Det var ny kunskap för mig. Man lyfter till exempel fram den sambedömning som görs tillsammans med läraren i svenska som andraspråk, modersålslärare eller med specialläraren.

Lärarna ger också exempel på hur de samplanerar och bedömer hela undervisningsområden eller att man  sambedömer med lärare på andra skolor, vilket är typiskt för de praktiskestetiska ämnena.

Vilka utmaningar lyfter lärarna?

– Ibland kan det vara svårt att komma överens, det kräver trygghet mellan lärare och att man kan vara ödmjuk och lyssna till andras kritiska feedback.  Men många av utmaningarna är av organisatorisk natur. Här vill jag verkligen lyfta rektors ansvar för att göra det möjligt för lärarna att mötas. Det är något som lärarna efterfrågar.

Sambedömning framhålls från fler håll som ett medel för att nå ökad likvärdighet i bedömning och betygsättning. En syn som delades av lärarna i enkäten. Men Izabela Seger menar att likvärdigheten inte kommer per automatik bara för att man sambedömer.

– Om man vill att sambedömning ska leda till likvärdighet så måste den ske fortlöpande, strukturerat och med syfte att öka lärarnas förståelse för vad som ska bedömas. Det är också viktigt att påpeka att bara för att  likvärdighet ökar på skolnivå betyder inte det att det blir effekt på kommunnivå om man inte kopplar ihop dessa nivåer.

I hennes egen kommun, Järfälla, finns det mer att göra, menar hon.

– Det behövs fler dagar där lärarna kan mötas från olika skolor och diskutera. Min dröm är att vi skulle kunna mötas inom ämnesgrupper inom kommunen, vid ett par tillfällen om året, så att man får till ett kunskapsutbyte och en samsyn mellan de olika skolorna i kommunen. Det vore det absolut bästa.