Skoljuristens forskning blev handbok för lärare – det här gäller i skolan

Får en lärare fysiskt avvisa en elev ut ur klassrummet och har rektorer mandat att ändra elevers betyg?
Skoljuridiske experten Maria Refors Legge reder ut vad som gäller.

Marie Refors Legge, jurist och inom kort doktor i offentlig rätt, beskriver olika dilemman kring exempelvis betyg och bedömning, diskriminering och ordningsfrågor i boken ”Juridik i skolan – en handbok för lärare”. Innehållet baseras på intervjuer med lärare, domar och beslut från myndigheter och domstolar.

– Som universitetslärare har jag fått stifta bekantskap med både det ena och det andra. Många av studenterna har en bakgrund som lärarvikarier, eller redan varit ute på praktik, och känner inte alltid igen sig i de juridiska problemen.

I sin forskning har Marie Refors Legge läst över 700 beslut från Skolinspektionen, Barn- och elevombudet och domar.

– Då ser man vilka problemställningar som återkommer. Jag har utgått från det och inleder varje kapitel med olika dilemman.

Ett sådant är när en rektor går in och ändrar ett elevbetyg, vilket inte är tillåtet.

– Rektor har bara rätt att göra det när det handlar om rena skriv- eller räknefel. Exempelvis felstavat namn eller årtal. En rektor har ingen befogenhet att gå in och ändra en lärares bedömning, men jag vet att det händer.

Genom åren har skolpersonals fysiska ingripanden mot stökiga elever väckt stor medial uppmärksamhet. Flertalet fall har slutat med att läraren ifråga har dömts för brott.

– Det är väldigt svårt att avgöra exakt var gränsen går. Vi har flera avgöranden där Högsta domstolen övervägt de här frågorna. Senast förra året, 2020, i ett fall där en elev lyftes ut av en lärare. 2016 örfilade en lärare en 7-årig elev efter att eleven spottat henne. 2009 var det en elevassist och en lärare som tog in en elev på en toalett, fällde honom till golvet och satt på honom en längre tid. 1988 föste en lärare en elev med ett grepp om nacken till rektorsexpeditionen. Det ansågs vara ett påtvingat kroppsligt ingrepp.

LÄS MER – BEO-ANKLAGADE LÄRAREN: ”HOPPAS DET BLIR TYDLIGARE NU VAD MAN FÅR GÖRA”

Genomgående har personal fällts för ringa misshandel i nämnda fall utom 2020-incidenten som aldrig ledde till åtal.

– HD har förklarat att om ett fysiskt ingripande utgör ringa misshandel kan det inte vara tillåtet eftersom barnaga är förbjudet i lag.

Efter HD-domen 1988 lanserades tillsynsplikten som innebar att lärare i alla situationer inte kan vara beskurna från att ingripa fysiskt mot elever på grund av sin tillsynsplikt.

Men utifrån tidigare domar löper en lärare som fysiskt leder en elev ut ur klassrummet en risk att fällas i domstol?

– Ja. Vi har ett förbud mot påtvingade kroppsliga ingrepp, och det går ganska långt. Som det fungerar i Sverige med normhierarki måste det finnas lagstöd för att lärare ska få använda våld mot elever.

Det juridiska läget är minst sagt komplicerat. Enligt skollagen har nämligen lärare och rektorer allmän befogenhet att hålla ordning.

– Men mandatet är så vagt att det är oklart om det inkluderar att använda fysiskt tvång. Det finns inget enkelt ”ja”- eller ”nej”-svar i fråga om fysiska ingrepp mot barn. Men vad som står klart efter alla HD-fall är att det trots allt finns ett visst utrymme att ingripa, åtminstone så länge ingripandet inte kan sägas utgöra ringa misshandel. Och då går gränsen vid smärta, det vill säga att det inte gör ont på barnet. Ingripandet måste också vara proportionerligt i förhållande till det störande beteende barnet gjort sig skyldig till.

Skulle det behövas en lagändring, anser du?

– Ja, det skulle uttryckligen, i skollagen, behöva framgå att läraren får använda sig av fysisk maktutövning så länge det inte passerar gränsen för ringa misshandel. Det finns en utredning, ”Nationell plan för trygghet och studiero”  som föreslår just den typen av ändring i skollagen.

– Jag menar att det krävs en tydlighet från lagstiftaren. Antingen är det totalt förbjudet att ingripa mot barn eller så måste vi acceptera ett visst mått av fysiska ingrepp. Som det är nu får allt bedömas från fall till fall, vilket också är förklaringen till att det blir rättsprocesser av de här frågorna, ibland hela vägen upp till HD.

En annan svår frågeställning Maria Refors Legge ger sig i kast med är hur en lärare ska agera om en vårdnadshavare förbjuder en elev att delta i simundervisningen eller momentet dans i idrottsundervisningen.

– Det finns ett spännande kammarrättsavgörande gällande dans på gymnastiken. Den eleven fick ett sämre betyg eller om det var underkänt för att hon inte deltog av religiösa skäl. I det fallet argumenterade man mest utifrån EU-rätten och ansåg att skolan inte kunde kräva att hon deltog i dans. I läroplanen stod det ungefär ”rörelse till musik” och där menade kammarrätten att eleven kunde uppfylla det målet på ett annat sätt genom anpassad undervisning.

I simning däremot är det svårare att visa måluppfyllelse.

– Europadomstolen har prövat det när familjer inte velat att deras döttrar skulle delta i simundervisningen. Där kom man fram till att skolorna kunde kräva det, jag tror av två skäl. Dels att det är svårt att få simkunskap på annat sätt, och till skillnad från rörelse till musik är simkunnighet en livsviktig försäkring.

Hon konstaterar samtidigt att när det gäller religiösa skäl har skolan ganska långtgående ansvar att anpassa undervisningen.

– Finns ett tillräckligt elevunderlag kan man erbjuda tillfällen då bara flickor, exempelvis, simmar tillsammans.

I boken berör också Maria Refors Legge anmälningsplikten för elever som far illa. Hon menar att den inte alltid hanteras som lagstiftningen avser, och att en del lärare inte är medvetna om att den är personlig och medför straffansvar.

– Anmälningsplikten, till socialtjänsten, är inte uppfylld om läraren enbart berättat för sin rektor. Många lärare vill eller vågar inte anmäla av rädsla eftersom man inte får vara anonym. Det kan handla om allt ifrån yrkeskriminella till psykiskt instabila personer som orosanmälan gäller.

Maria Refors Legge framhåller att hennes bok inte enbart är en pekpinne kring lärares måsten. Den innehåller också ett kapitel om arbetsmiljö.

– Om vad man kan ställa för krav på värme, luft och buller i klassrummen, och vad man kan göra om man själv utsätts för diskriminering, våld eller kränkande särbehandling.