”Skolverkets förslag på nytt betygssystem är häpnadsväckande”

Med sitt förslag på ett nytt och delvis relativt betygssystem har Skolverket än en gång visat på allvarlig inkompetens och brist på verklighetsförankring. Vi befinner oss nu i en situation – liksom för 20 år sedan – där ett betygssystem, som fortfarande inte efterföljs i praktiken, beskylls för allehanda problem. Problem som i själva verket har att göra med den låga efterlevnaden av reglerna.

De problem som Skolverket försöker adressera är att betygen inte tillräckligt överensstämmer med de nationella proven (NP) och att lärare inte bedömer elevers kunskaper likvärdigt.

Lösningen som Skolverkets tjänstemän ser framför sig är att lärarna ska råda över en del av betygen och att staten (det vill säga resultat på NP) ska avgöra den andra och slutgiltiga delen av betyget. För eleven landar den komplicerade mättekniska sammanvägningen i ett betygsvärde mellan 1–100.

Normvärdet av resultat på NP, för en viss skola som helhet, ska avgöra inom vilket spektrum som skolan får dela ut betyg. Kort sagt obegripligt och allt annat än rättssäkert och transparent! Det aktuella förslaget är helt enkelt inte förenligt med skollagen.

Lärarnas betyg, som är tänkta att vara kunskapsrelaterade, benämner Skolverket som ”lokala” eller ”preliminära betyg”. Det säger sig självt att dessa preliminära betyg inte kommer ha någon betydelse då det är resultat på NP som till syvende och sist kommer att avgöra betyget. Det är problematiskt att lärare inte bedömer likvärdigt. Men det är en naturlig följd av den totala bristen på relevant fortbildning om hur betygssystemet är tänkt att fungera. Varken Skolverket eller lärarutbildarna har tagit sitt ansvar här.

”Betygen får helt enkelt allt mindre med kunskaper att göra”

Riksrevisionen slog redan 2011 fast att lärare behöver få lagstadgad rätt till tid för sambedömning inom och mellan skolor, för att nå överensstämmelser i bedömningar av elevers prestationer. Något sådant skydd för såväl lärarnas arbetstid som för deras bedömarkompetens, som ett tydligt forum för sambedömning skulle kunna ge, har vi 10 år senare fortfarande inte sett skymten av.

Det som Skolverket tycks se som högsta prioritet är att ingen elev ska få för högt betyg. Det verkar också viktigt att differentiera eleverna. När differentiering och att hindra betygsinflation är de primära målen, kommer kunskapsbedömningar få allt mindre betydelse. Betygen får helt enkelt allt mindre med kunskaper att göra.

I det relativa betygssystemet (1962–1994) var många lärare helt emot betyg. Prov och betyg sågs som ett nödvändigt ont. Det fanns diskussioner bland lärarna om att skolan borde delas upp i en del som handlade om prov och betyg och en annan del som fokuserade på elevernas kunskaper.

Det är också viktigt att komma ihåg att det i det gamla relativa betygssystemet var helt accepterat ett gäng elever varje läsår inte lärde sig någonting. Inte någonting! Det fanns inga förväntade mål som eleverna skulle nå upp till för ett visst betyg. Även idag går alltför många elever genom sina skoldagar- och år utan att att lära sig tillräckligt. Det är ett stort misslyckande som inte kan beskyllas betygssystemet utan bristen på efterlevnad av skollagen. Som det är nu har elever rätt att få anpassningar och insatser. Att det inte fungerar i praktiken har många orsaker. Missanpassade finansieringssystem och undermåliga skolorganisationer är två exempel.

Utan en nedre gräns för vad elever har rätt att få lära sig har skolorna inget som helst resultatansvar. Skolverket tror att betygen ska vara delvis kunskapsrelaterade men med den konstruktion som föreslås blir principen om elevens kunskapsrätt ett minne blott och skolor och huvudmän friskrivs från ansvar för utbildningens kvalitativa innehåll.

Det är närmast skrattretande men framför allt djupt tragiskt att Skolverkets tjänstemän uppenbarligen inte har förstått det betygssystem som de själva har konstruerat. Inte så konstigt då att de inte har lyckats justera nödvändiga brister och hjälpa lärarna att implementera systemet i praktiken. Förståeligt men oacceptabelt!

Anna Insulander, gymnasielärare och journalist

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.