Vi har ett av de högsta smittalen i Västeuropa. Vi befinner oss mitt i en accelererande tredje våg med snabbt stigande antal smittade per dag och ökade inläggningar på IVA. Och ökningen kommer från en mycket hög nivå om man jämför med våra grannländer.

De mutationer som tagit över i de flesta regioner sprids snabbare och dessutom mer bland unga. Signalen från till exempel infektionsläkare i Uppsala är oroväckande med allt fler yngre som får vård.

Då är beskedet från regeringen att gymnasieskolorna ska öppna mer.

Det är (återigen) ett beslut om lindring av restriktioner som tas under pågående snabbt ökande smittspridning och inläggningstakt på IVA!

LR:s ordförande Åsa Fahlén tror inte gymnasieskolorna kommer att öppnas helt, trots beskedet från Anna Ekström idag.

– Vi är fortfarande inne i en pandemi så jag utgår från att de flesta kommer ha distans, säger hon.

Lärarförbundets ordförande är extremt tydlig och kallar det ett ”aprilskämt”.

Skolledarna säger att de inte förstår logiken och att rektorer berättar om en alltmer omöjlig arbetssituation. Matz Nilson som är ordförande säger: ”Konsekvensen med dagens beslut blir ett ökat tryck mot våra medlemmar, landets skolledare, i en redan mycket pressad situation”.

Jag kan nog inte annat än hålla med. Beslut under en pandemi måste väl ändå på något sätt grunda sig på data som finns om hur situationen utvecklar sig och hur de arbetsplatser ser ut som besluten gäller?

Kommentera

Tankesmedjan Balans är en udda fågel i det svenska politiska landskapet. Utifrån ett starkt engagemang och väldigt lite finansiering har de två grundarna lyckats visa att man kan synas och höras fast man inte har en stor organisation och/eller mycket pengar i ryggen.

Nu har de släppt en rapport som jag menar att alla lärare borde läsa. Den heter ”Stolpe ut!” och är en beskrivning av hur lärares situation och arbetsmiljö påverkades av skolreformer från 1990-talet och det inte minst av de avtal som slöts på den tiden och framåt.

Meh, kanske någon säger – jag ville ju läsa något intressant. En torr framställning av gamla avtal – hur relevant är det?

Ja, det visar sig ju att det är ytterst relevant. Om du tycker att lärares arbetssituation är frustrerande; om du tycker att det är som att det bara är krav men väldigt lite manöverutrymme; om du tycker lönesättningen är konstig och svår att förstå – svaren finns i den här rapporten.

Seriöst: Denna borde alla lärare läsa för att förstå varför yrket har blivit som det blivit.

En av poängerna med den är att den så tydligt visar att det inte bara är ”kommunaliseringen” som är problematisk. Utan också allt det som följde på den med målstyrning och andra verktyg ut New Public Management-lådan. Den visar också hur lärarfackföreningarna på många sätt var behjälpliga i processerna. Och det behöver man nog både tänka på och omvärdera inom lärarnas fackföreningar.

Och det måste man kunna göra utan anklagelser eller skuld och skam. ”Förlåt oss för vi visste inte bättre” skrev en gång de tjänstemän som införde New Public Mangament inom den danska offentliga sektorn. Det gäller också hur fackföreningarna agerade efter kommunaliseringen. Man var helt enkelt påverkade av en tidsanda och kunde nog inte riktigt förstå vad man gjorde. Men det är ingen ursäkt för att inte göra det nu. För idag vet vi var vi hamnade.

Rapporten är en fascinerande och väl utförd beskrivning av hur det gick till och vad konsekvenserna blev. Om vi ska få en lärarkår som på riktigt går med raka ryggar behöver vi se den här beskrivningen i vitögat och fundera över vilka av de stegen som togs som går att backa på. Och det är mycket möjligt att man då ser att det kanske inte är arbetsgivaren som är det stora problemet utan hur avtal och lönemodeller ser ut.

Sedan är det en annan sak att jag själv inte riktig ser hur den nystart vi behöver för läraryrket skulle vara möjlig utan ett rejält ingripande av staten. Men, vågar man på allvar titta på det Balans skriver kanske det går? Balans sammanfattar själva rapporten med:

”Målstyrningen av skolan har levererat stolpskott efter stolpskott. Om bollen ska gå i mål behöver skolan regler.”

Så är det.

Kommentera

Jag tillhör dem som länge sagt att Sveriges lärare har varit dåligt betjänade av att ha två fackförbund. Det har splittrat lärarna som röst i samhället och inneburit möjligheter för politiker att spela ut den ena organisationen mot den andra.

Med det sagt är det ingen enkel sak att göra ett förbund av två. Det som ska ske är att två hela organisationer, med kulturer, vanor och begrepp ska slås ihop och sedan ska det fungera som en helhet, en helhet som måste vara bättre om det hela ska ha varit värt resan.

Beslutet på LR:s stämma om att utreda frågan internt kom nog som en kalldusch för en del men det var också logiskt att man inte ville ha för bråttom. Nu har Andreas Mörcks utredning presenterats. Jag skulle kanske vilja invända mot att han har använt ett språkbruk och tilltal som om det var en statlig utredning men det må vara honom och gruppen som jobbat med honom förlåtet.

Jag vill här inte recensera förslaget i detalj. Det är omfångsrikt och de som ska jobba med detta behöver läsa det mycket noggrant. Jag kan konstatera att de har gjort ett gediget arbete med att belysa organisationens nuläge och presenterar väldigt genomtänkta tankar om vad som skulle kunna vara en väg framåt. För den som är intresserad av sådant finns det en mängd statistik och kunskap i rapporten men också en historisk genomgång av lärarfackföreningarnas historia som är viktig.

Man landar naturligtvis i att en sammanslagning är önskvärd av många skäl. Det vore konstigt annars. Men man betonar också några saker jag håller med om är viktiga att ha med i fortsättningen. Man bör skilja på lärarnas och skolledarnas fackföreningar precis som de skriver. Lärare och skolledare behöver tätt samarbete, men arbetsgivare och -tagare bör inte ha samma fackliga organisation. Det är bra att man betonar detta i förslaget.

En annan sak som jag tror är viktig både för läraryrkets utveckling framåt och för slagkraften är att man föreslår en uppdelning efter stadier och liknande som för-, grund-, gymnasieskola etc. Ett av misstagen vi gjorde i 1990-talsrallyt i svensk skola var upplösningen av skillnaden mellan hur läraryrket ser ut i olika stadier. Det tror jag lett både till en minskad professionalism men också till att man inte har kunnat driva adekvata krav på rätt nivå.

Det här är spännande! Jag hoppas att man nu kan arbeta vidare och att den andra parten i detta arbete inte har tröttnat. Det viktiga är att den organisation som kommer ut ur detta arbete är en slagkraftig organisation med en tydlig röst. Lärarnas röst får inte drunkna i politiska jämkningar och räddhågsenhet.

Om detta inte går att göra är det bättre att behålla två organisationer, trots allt. Men låt oss hoppas att det inte blir resultatet av detta!

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm