”Fokusera på kunskaper – inte på betygsättande av uppgifter”

I en studie av de två Göteborgsbaserade forskarna Anette Jahnke och Åsa Hirsh om gymnasieelevers erfarenheter av sin studiesituation, påvisas en osund stress hos eleverna eftersom de har känslan av att varje prov bestämmer deras betyg:

Utifrån deras [elevernas] berättelser framträder bilden av att varje sådant prov- och inlämningstillfälle betygssätts, och att det är den sammanlagda provbilden snarare än den sammanlagda bilden av elevens kunskapsnivå i ett ämne som avgör deras betyg i en kurs. Detta är ett högst problematiskt sätt att förstå betygsystemet. (Jahnke & Hirsh 2020:40)

Detta är ett exempel på när undervisning är – vad jag kallar – uppgifts- och provbaserad istället för kunskapsbaserad. I en kunskapsbaserad undervisning är uppgifter och prov träning. I en kunskapsbaserad undervisningsdesign repeteras de kunskaper som ska läras in och som slutligen ska betygsättas medan själva uppgifterna ständigt varieras. Ämnets centrala kunskaper prövas och tränas alltså om och om igen i uppgifterna och på proven. Ordet pröva kan härledas ur ordet prov. Prov innebär att elever prövar sig fram för att se hur mycket de kan av de kunskaper som ska läras in, för att sedan ompröva dessa i nya uppgifter och prov (eg. tester). Inom kognitionsvetenskapen används begreppet successivt återlärande för ett sådant förfaringssätt (se t. ex. Dunlosky & Rawson 2015). Det är kombinationen av att återkommande ur minnet plocka fram den kunskap som ska läras och samtidigt sprida ut den under en längre tidsrymd. Lyckosamt för grundskolan är att detta arbete kan löpa under flera år och på gymnasiet under vanligtvis ett år innan ett betyg ska sättas. Uppgifter och prov (tester) är alltså bara metoder för att återkommande plocka fram och använda de kunskaper som ska läras. Det gäller då att undvika betygsliknande omdömen och istället som lärare företa sig vad Per Lauvås och Anders Jönsson kallar för ren formativ bedömning. Dessa principer och förfaringssätt är navet i det jag vill kalla för en kunskapsbaserad undervisning. Lärande av kunskaper har då ersatt ett ständigt betygssättande av lösryckta uppgifter.

Uppgifter handlar således om att ständigt hitta nya former för att testa och använda den kunskap som ska läras. Uppgifter är alltså inte mål, utan ett medel. När jag som lärare kommer på mig själv med att säga att en elev saknar en uppgift för att få ett betyg då är det en allvarlig indikator på att min undervisning är uppgiftsorienterad istället för kunskapsorienterad och att min undervisning riskerar att stressa elever istället för att träna dem. Elever har rätt att må bra tack vare skolan, inte må dåligt på grund av den.

Referenser

• Jahnke, Anette & Åsa Hirsh. (2020). ”Varför förbättras inte elevresultaten trots alla insatser?” Ifous rapportserie 2020:1.
• Dunlosky, John & Katherine A. Rawson. (2015). “Practice Tests, Spaced Practice, and Successive Relearning: Tips for Classroom Use and for Guiding Students’ Learning.” Scholarship of Teaching and Learning in Psychology, Vol. 1, No. 1, 72–78.
• Lauvås, Per & Anders Jönsson. (2019). Ren formative bedömning. En bedömningspraktik. Studentlitteratur.

Peter Habbe, gymnasielärare i samhällskunskap, sociologi, religionskunskap och filosofi

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.